Borta

Och tiden bara fladdrar som en fjärils flykt ur stormen, vad har jag för rätt att leva, varför blev det så, till för ingen men för någon, ser ni mig hallå? Ska jag finna vägen ur detta vacuums rus, ska jag hitta vägen, som för mig hem igen? Ska jag någonsin förstå hur det blev så eller bara lita blint, att allt vill ställas om igen på plats och rätt på sätt, som jag då kunna finna, vara så som jag, vill leva livet stilla och göra inget fel, jag önskar bara värme, trohet och ett ljus, att lysa upp det mörka häruti mitt hus.


När lögner var det visa och sanningen försvann, när livet sa så är det men bakvänt kom besvären som jag lydde blint, hur blev det då på så vis att ingen kunde tro, att fula sjuka liten grå ändå någon dag, skulle kunna ensam stå och visa upp behag. Hur kunde det sig komma att ingen ville ha, ingen om sig brydde och alla som var där, hellre varit utan för enkelhetens skull, jag var ju bara barnet som trodde alla väl, hur konstigt det må låta, jag är en simpel själ.


Och jorden bara snurrar så tillbaka kommer vi, varv på varv det viner av samvetskvalens ångest och ingen kan ju säga så att det var det och då, så ge mig bara livet, ge mig bara det, det lilla som jag kom för, det enda jag vill ha, ett litet ett ,ett något ,att hänga fast mig vid, som jag kan kalla livet och känna att förstå, jag önskar det så hjärtligt så skärande fullt ut, ge mig bara chansen, vemodet finns själv, att jämföra nyansen blir upplevelsen så säll.


Finge jag dig röra i just nu detta då, så skulle jag förlora mitt endaste jag har, det raka och det starka, det enda sanna här, det stolta och det visa som jag på mig bär, och om du mig på silverfat, bjöd på allt du har, så fanns det inte chansen till, att något av det ta, det enda som jag önskar är livet i sig själv, mitt sinne som det är intakt och huden din som bar, då vore jag för nuets stund den helaste jag vet, den gladaste i livets bonad och utan rikets gränser, det rike som så hårt mig håller, det vacuum som jag bär, om jag släppte taget nu, förlorade mig för stunden, det skulle vara värt allt det det vore ju för du.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback