Insikt
En klar och tydlig bild av mig som barn kom idag. En ny, som jag aldrig känt av eller sett. Jag har ju tidiga minnen och denna är från ca: 3 års åldern, men den växlar snabbt, och jag ser mig själv som en knappt ettåring. Känslan jag får är separationsångest, en djävulsk smärta slår mig till att sitta ner, knappt få luft.
Så det är så det ligger till.
Nu vet jag varför.
Jag avskyr avsked. stänger in mig totalt och försvinner ut genom bakdörren.
Och ännu värre, skapar man inga relationer så slipper man avsked.
Den insikten kom....lite sent.
Vad är ett normalt liv? Finns det verkligen någon som lever ett sådant? Hur ska jag kunna skapa ett sådant när jag inte vet vad det är? Instinkten säger "följ flödet" men om jag inte ens hittar dörren dit :(
Det är aldrig för sent :).
Kämpa på.
Det är aldrig för sent :).
Kämpa på.
Normalt är vad majoriteten gör. Ändrar majoriteten sitt beteende ändras också vad som är normalt.
Vill du leva det liv som majoriteten gör?
Du behöver väl inte ens hitta någon dörr för att följa flödet? Själva flödet tar dig ju till dörren :)
se om det funkar den här gången (varit krångel i Ts blog också)..
Normalt är vad majoriteten gör. Ändrar majoriteten sitt beteende ändras också vår uppfattning om vad som är normalt.
Vill du leva det liv majoriteten lever?
Måste man hitta en dörr för att följa flödet? Tar inte flödet en fram till dörren?