Jag mötte dig
Jag mötte dig och i det mötet mötte jag också en person som jag sökt efter under många liv. Jag mötte mig.
Vad man tror sig veta mycket, vad man än tror sig vara, kan jag bara säga idag, jag visste ingenting, jag var så fattig i mitt vetande, jag var så utsvulten på allt livsuppehållande som plötsligt kom till mig, det var ett under att jag stod upp, levde, fanns.
Att finna sitt jag
Visst låter det bra, visst kan vi läsa det överallt och jag undrar om vi någonsin kan det, finna oss själva alltså, att se oss själva i ögonen och ärligen säga, jag gillar allt det jag ser, jag är upplyst och mitt inre medvetande är uppfyllt av all den kunskap och vetskap som är jag.
Min kärna är den del som rymmer all den kunskap som jag bär på, min kärna är dock en mycket liten del av min själskärna som jag tillhör. Min kärna är mitt bibliotek, där allt som finns handlar om mig, mina liv och mitt jag. Kunskapen jag bär är total. Jag behöver bara hitta dörren som leder till mitt inre rum, öppna den och ta emot.
Själen är allt som finns runtomkring, likt en cell som bär sin cellkärna i säkert förvar i centrum, väl förvarad och skyddad för yttre omständigheter.
Vår fysiska kropp är vårt skal, skalet som skyddar själen som bär kärnan. Body Mind and Soul. Dessa tre hör alltid ihop, dock behöver den fysiska kroppen inte alltid vara med, det är bara vårt ansikte utåt, vår fasad. Denna fasad skapar vi utefter vilka önskemål vi har, likt en identitet som ett visitkort, detta är jag, vem är du?
Då vi har balans i själen skapas harmoni i vårt fysiska yttre, då vi har en öppen dörr till vår kärna behöver vi inte fråga utåt, vem är jag? Vilken väg behöver jag gå?
Dörren till kärnan är ibland långt borta och för vissa är det ett ouppfyllt mål att finna den, i liv efter liv.
Jag gläntade på dörren, jag fann mig själv stående där på perrongen i Hamburg, på väg mot mitt då största uppdrag, att undervisa. Det var då det skedde, jag fick kunskap till mig, kunskap jag alltid burit, alltid kommer att bära, genomsyrade mig inifrån och flödade över till bredden av mitt liv, jag behövde inte kämpa för kunskapen längre, den fanns att nå, direkt, i samma sekund som jag tittade inåt, läste av årtusenden av nerskriven kunskap och vetskap, utan ansträngning, bara för mig att hämta.
Det var då det blev lätt. I alla fall på det planet.
Sen mötte jag dig. Flera år senare. Det var då det hände. Igen.