Victim
Folk spelar många olika roller, mer eller mindre bra. Något jag är trött på är människor i offer-roller, dessa har kommit att spegla hela mitt liv, min uppväxt mitt varande.
Jag kan bli olyckligt och arg på mig själv när jag upptäcker att jag sakterliga kasar neråt till den mörka hålan där det är så skönt att ligga och tycka synd om mig själv, men alltså, skärpning!
Värst är människorna som skyller på alla andra och allt annat. Dessa som puttar ut focus från sitt eget center hela tiden, om igen, "men det var inte jag" "men det är han som säger så" GAH!
Jag har svårt, att idag efter att ha valt bort sådant, att kommunicera med dessa offer, något jag borde bli bättre på kanske, men sen undrar jag ju, i mitt arbete flödar det över av dessa, är inte det nog? Där är jag ju i rollen som Coach betald för att vägleda och stötta, hjälpa och visa, och det funkar! jag älskar ju mitt jobb! Men privat..............nej jag orkar bara inte!
Det kommer liksom en brännande känsla av vanmakt och ilska när jag bara närmar mig en situation där någon bara antyder...."det är inte jag" "Ja men jag har det ju si eller så"
När ska folk börja ta ansvar för sina liv? sitt görande? varande? älskande? njutande?
När ska folk ta tillbaka sin FOKUS på sitt eget JAG och börja där?
Ja idag är jag irriterad. men det går över det med. Jag kan skriva lite om kärlek sen igen. *s*
Går vi inte alla in i rollen som offer då och då?
Jag blir inte olycklig och arg på mig när jag gör det, ilska har aldrig kunnat sparka igång den energi som jag behöver för att komma ur detta ofruktsamma läge.
Jag accepterar att jag gör mig till offer ibland. Men det betyder såklart inte att jag tycker det är okej att stanna i den rollen. Den är destruktiv och passiviserande. Jag accepterar, blir inte arg, förlåter mig och funderar ut vad jag behöver för att komma vidare - (Kanske det är detta du menar med fokusera om på sig själv)
oftast är jag i behov av hjälp utifrån på något sätt, och fastnar gör jag för att jag inte vill be om hjälpen. Men jag blir i alla fall bättre och bättre på det hela tiden :) .
Det sämsta man kan bemöta mig med när jag är i min offerroll är medhåll eller förakt.
Den som håller med "håller mig kvar därnere" och den som föraktar svagheten offerrollen innebär accepterar inte hela mig med alla mina mänskliga sidor.
Det är ok att göra sig till offer, liksom att irritera sig på andras offerroll ;) - bara man ruskar av sig och går vidare framåt sen igen.
äsch glömde: förra inlägget postat av zesel :)
Finns ett bra citat av David Herbert Lawrence som beskriver självömkan!
"I never saw a wild thing sorry for itself. A small bird will drop frozen dead from a bough without ever having felt sorry for itself"