JAG

Slutar bättre än den börjar....

Jag vaknade, tyckte att det var vääldigt ljust ute..kollade mobilen och insåg att det sovande lilla fröet bredvid mig skulle missa bussen till skolan, om vi inte på momangen asade oss upp.

Jag försova mig...händer liksom inte!

Nåja, gumman kom iväg och solen sken ju, känslan av värme från helgen satt och sitter fortfarande kvar, det är så underbart!

Jag började dra i lite kläder som ska tvättas men Reneé hade redan tidigt ockuperat tvättstugan (Ja det ÄR din tvättdag *s* ) men jag brukar sno till mig maskinen när jag varit iväg..och Moa kom hem med blöta kläder så det var önskvärt, men men.

Så ringde Tove i helgen och bokade en Caroladag, det bjuder jag gärna  på, jag är så glad när de kommer och jag träffar gärna mitt lilla "barnbarn" så ofta jag kan. Ja, förutom när han kräks då då.

Jag lagade Toves favoritmat, Färsk svamp-pasta med svampstuvning....illa illa så jäkla gott det är..men MÄTT blir man..vispgrädde och smör liksom, som en uppsvälld ballong i 10:e månaden känner jag mig nu.

Sen gick vi lilla rundan i skogen, (Som inte är så liten när man använder sina egna ben istället för hästens) och mitt i allt så prasslar det och 4 vildsvinsungar rusar runt och iväg....det är då som vi inser..mamman är nog också här.....någonstans.....jag kallar in Milda som alltid går lös och säger till Moa att hålla sig när oss på cykeln...fy..så obehagligt det är med svinen!

Fortfarande mätta slänger vi oss på varsin stol i köket och snackar skit, Sebbe vaknar och påkallar vår uppmärksamhet, sen nu, har de kört hem. Kvar är en trött Moa som ligger i min säng (Igen) och slötittar på Tv, hundarna är väl rastade och jag...är lugn, lycklig, avslappnad och mys-trött....sådär skönt trött man blir när är mätt o trätt....och nöjd.

Jag ringde min goa bror idag och påminde honom att han snart fyller år, (Gör ja? Va? Nu igen? mhm...ok.....jaha...ja men dåså.... )

Vi bestämde att Smörgåstårta går bra i år igen och såklart blir det den gamla vanliga, fast i ny tappning då alltså.

Kära syster ringde och hon har tatuerat sig IGEN! Jävla unge. Men fint blev det :-) Jag fick ju bildbevis.....snyggt!

Sååå...en go och lugn dag, imorgon är det stora Månadshandlingen som gäller, kylarna är tomma och i skafferiet gapar det som ett hål, det är bara socker, popcorn och Linas kvarglömda kokbok som ligger därinne.

Så..Eldman har fått en ny ägarinna..Renee bestämde sig idag för att köpa honom, glad är jag för det beslutet, då vet jag att det blir ett vädigt liv med rätt sorts träning..det gör mig också lugn att veta att jag kan följa honom..det känns...Bra :-)

Långt samtal med Michi idag resulterade i både svordomar och glädje, men allt löser sig till slut, Österrike är ok igen...den 29:e kommer den STORA artikeln om mig och mitt arbete, det kommer att slå hål i huvudet på både den ena och den andre. Väl bekomme säger jag bara. Eller på ren Skånska. Screw you.

Jag hoppas bara att de använder lite trevliga bilder och inte de som de tog när jag var så jävla sjuk, det kanske inte är den bästa reklamen för en friskvårdsartikel *host*

Så..snart åker jag ner igen och det är ju lite så...när jag varit hemma en stund..om inte Moa säger det lite snyggt "Mamma....när var det du skulle åka igen? " så känner jag det själv....jag blir rastlös...vill iväg....träffa mina vänner..speciella och vanliga..bekanta och elever..jag behöver undervisa, studera och göra mitt jobb, det får mig att må bra.

Jag väntar fortfarande på ett Mkt viktigt beslut, såklart skrattar jag åt mig själv för jag borde, med alla mått i världen och ett rostigt spik kunna räkna ut vad det ÄR som gör att det dröjer! Hallå! detta är mitt arbete att veta sådant! Men icke...dagarna går och beslutet det dröjer...*skrattar* men......det HÄNDER ju inget? Vad är det som ska komma i stället då? ÄR det något annat på g eller det är bara meningen att jag ska lära mig att vänta? Forget that.

Jag vill veta NU *Gnäller*

Jag vill kunna planera och jag vill veta vilka möbler som jag måste sälja, förvisso har jag redan slängt ut en del på Blocket idag, men samtidigt så vill jag ju egentligen inte sälja ett dugg av det!

Sadlarna åkte också ut..vad ska jag med dom till..och alla tränsen..och täcken....suck. Det känns verkligen som ett avslut....men ändå..på samma gång..som en befrielse! Konstig känsla....

Pratar med Alex på Msn..Finomannen har försökt köra över honom som en ångvält, varför är jag inte förvånad..jag sa ju att han är en specialare...*s* det var inte för inte det tog 8 månader för mig att sätta på Honom grimman..och de där hovavtrycken i taket ...glömmer jag aldrig...Hey Cowboy! I know ! Keep smiling ;)

På tal om Cowboy...jag har några samtal att ringa. Hur kunde jag glömma? Suck.

Så..hoppas solen stannar kvar...hela veckan minst, i alla fall...skiner solen på min insida.