Kortlek

Idag hittade jag Morfars gamla kortlek. Min moster lät mig ärva den och jag måste säga, den känslan då, är inte större än vad den är varje gång jag håller den i mina händer.

Tänk så många ord den förmedlat, sanningar den visat, sorger den framkallat, kärlek den påkallat och pengar den givit.

Morfar kunde sin sak har jag förstått, och det är högst sällan jag tittar i den leken, jag har mina egna, väl använda mer eller mindre användbara.

En fin känsla, att energier kan leva kvar även i en kortlek, för att visa på situationer, för att visa på sanningar och lögner.

Det är som ett högtidligt tillfälle varje gång jag lägger en stjärna men det är också endast vid högtidliga tillfällen jag brukar hans lek.

Idag var en sådan dag.

Inte på grund av klockslag, datum, naturens cykler eller så, endast för att jag åter igen fann den, höll den i mina händer och kände att det var dax att nyttja den.

Som vanligt sjunker jag in i ett annat varande när jag lägger upp korten, hjärnan registrerar symbolerna som ger meddelande till hjärtat och bilderna produceras för att sammanfattas framför mina ögon.

Det är där jag ser, på bordet, kombinationen och betydelserna av dess mönster.

Det är spännande att se...att läsa...att få veta.

Det är dessutom ej desto mindre högtidligt då jag vet hur lyckligt lottad jag är som fick ärva leken av honom, han visste, redan då den fule gamle gubben.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback