Frön som gror

Är det inte märkligt..hur vissa frön väljer att tillbakabilda sig, återta sin ursprungliga form som frö, men utan att ha fått chansen att se dagens ljus, fått sola sig i glansen av livet..

Andra frön växer sig starka och ståtliga, upp till stora träd, hundratals år av visdom, så står dom där, stolta och starka. Mäktiga.

Vissa frön slår rot men blåses bort av vinden, och ibland an minsta vindpust blåsa bort det mest positiva lilla frö, och se, det kanske kan gro på nytt, någon annan stans.

Vissa envisa frön stannar där de är, står kvar tills Människan eller Djuret kommer och rycker plantan från sin livsplan, tänk, att man aldrig råder helt över sitt liv! Alltid finns det fler med och styr.

Frön som får gro i ro, i lugn, som får ta sin tid och som tryggt an växa sig starka, de samlar också mest energi, klokskap och kan också ge av allt de genomlever, på ett lugntoch fint sätt.

Idag är jag ledsen över frön som försvann...blåste bort...frön som veknade i vinden, som bröts mitt itu, som inte orkade kämpa.

Idag är jag ledsen över plantor som inte fått känna solens smekande strålar mer än några dagar, som ryckts upp med rötterna och kastats bort.

Men jag är också glad, såklart, för växter, blommor och träd, som kunnat växa i sin frihet, vilt och brett, kunnat breda ut sina grenar, släppa sina frukter, dofta med sina blommor, sett årstider komma och gå...

Tänk så mycket det finns att lära sig, tänk så mycket vi missar när vi inte sitter ner, någon gång, och tänker efter...


Livet är ju så värdefullt, vi lever just här och nu, men lever vi det liv vi vil?

Vilket av fröna är vi? Vilket av plantorna blev vi? Vilket av träden blir vår avbild?


Vad ÄR egentligen, det vi kallar livet?

Kommentarer
Postat av: Emelie-Marguerite

djupt . ? ;O


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback