JAG

Så länge jag kan minnas, har jag när jag tänkt på mig själv sett mig som en ensam stående figur, dock med väldigt mkt ljus runt omkring.

Jag har aldrig förr tänkt på eller reflekterat över det då det varit den bilden jag haft av mig alltid, så det har varit helt normalt för mig.

Idag i en lugn stund mellan arbeten, slumrade jag till och fick upp bilden av mig. Jag blev plötsligt klarvaken och satte mig upp.

Bredvid mig i mitt ljus stod DU.

Lugnt och stilla, som en självklarhet.


Jag tror ML om du läser detta, så var det vad du väntade på? denna reaktionen att jag skulle vakna och förstå.?


Okok...Jag fattar vinken.


Och DU.......

Jag trivs med dig där, det är helt ok  ;)