JAG

Sovit så gott i natt. sådär ni vet, man lägger huvudet på kudden och i nästa stund är det morgon och man är klarvaken.
Nåja
Vaken i alla fall

Tanken fanns där när jag vaknade, känslan, bilden och upplevelsen.

Om hur man blir sedd

Om hur man som BARN blir sedd och hörd

I drömmen som jag vaknade med var jag barnet

Mitt i en upplevelse

Mitt i ord som blev sagda

En rikedom från min barndom som jag minns så väl


Vi var fria att tala


Vi, jag och mina syskon fick alltid uttala vad vi kände och tyckte

Man kan tycka mycket om sin uppväxt, och det gör vi ju alla också, men just detta minns jag och idag kan jag se hur värdefullt det var

Att få tala fritt

Att bli lyssnad på

Att bli respekterad för sina önskemål

Att få ta, inse och känna på konsekvenserna av sina val

Inte alltid lätt och kul, men formade mig och mina syskon till väldigt självständiga individer.

Vi fick stå för det vi gjorde, i all ärlighet, inga lögner eller vita undanskymda ord för att skydda, världen för oss var ganska rå men alltid rättvis.

Och vi lärde oss, JAG lärde mig, att sanning är det enda som bör talas, annars kan man vara tyst.

Så formades jag som den individ jag är idag, att sanning är vad man talar något annat är inte ens att tänka på.

Det medförde också att jag var  TILLÅTEN  att tala och ge uttryck för vad JAG ville tyckte och kände.

Dock vet jag att jag var oftast tyst, för att jag behövde aldrig hävda mig, jag behövde aldrig bevisa min personlighet, jag var accepterad, respekterad för den jag var och det är jag ÄN idag av min familj.

Tänk, vilken  RIKEDOM!

Jag fick verkligen växa upp som den individ, med den personlighet som jag verkligen hade, uan att vara särskilt färgad av omgivningens egna personliga historier.

Naturligtvis tänker jag då, idag som den mamma jag är, att jag vill ge den rikedomen vidare, och det hoppas jag märks, att jag gör, för det är en så viktig beståndsdel i barnets utveckling.



Låter ni era barn göra val och gå sina egna vägar?