Kopierad
När någon puttar bort en åt sidan och tar över ens vänner, arbetsplats, arbetsuppgifter, företagsnamn, ideer, arbetsstruktur, tankar, ideer, etc etc etc.
Ska man bli smickrad då?
Ska man bli rädd för individens sjuka beteende?
Ska man stilla luta sig tillbaka och le, njuta av uppmärksamheten?
Ska man inse att man är så jävla bra att flera andra måste kopiera en?
Hur hade Ni, kära läsare reagerat?
Ja du...jag hade nog reagerat på båda sätt.
Först hade jag blivit förbannad...för i just detta fallet är det ju så förbaskat uppenbart och sist men inte sist Pinsamt.
Varför inte våga vara sig själv och stå för det man Själv kan? Man vinner en hel del på det. Att göra någonting själv från grunden, att kunna stå för det man gör - inte vad andra har gjort från början.
Varför vågar man inte börja om från början?
Rädsla för att förlora? Att inte komma vidare - inte lyckas??
Det sistnämnda, ALLA lyckas, oavsett vad de gör. Den största vinsten är att Kunna göra någonting själv, med andra ord lyckas man alltid - i det man gör Själv.
Att gå bakvägen, förstöra, baktala och bete sig allmänt svinigt...då unnar jag inte någon lycka. Inte olycka heller, för jag tycker enbart att det är hemskt tragiskt. Om man gör så här, då litar man inte på sig själv - med andra ord lyckas man inte heller. Man gör bara ett halvhjärtat försök.
För det är ju det man strävar efter, att må bra av det OCH LYCKAS. Sen hur just ordet Lyckas tolkas, ja det är upp till var och en.
Avundsjuka luktar illa. Så är det bara.
Om jag kommer att lyckas?
Jajamen. För jag vet vad jag kan, vad jag gör och vad jag står för.
Men vad sen andra tycker om det, det skiter jag Fullständigt i.
Har för mig att det faktiskt finns en diagnos på sådana människor som kopierar andras liv...
Men seriöst alltså, det finns ju inget som helst sunt med det tänkandet som driver individen som kopierar...
Det låter ju helt vrickat.
Varför??
Insett att jag troligen överskattar mig själv.