JAG

Jojomen...och inte vilken som helst!

Nej kan jag då säga till alla skvallerkärringar, det är inte jag som föder och det är definitivt inget barn som föds.


För precis ett år sedan satt jag i bilen med en nyinköpt kamera. Vi var på väg från Linz till Innsbruck, eller närmare bestämt området runt Hall, Ingrid Michi, Jag och hundarna.

Vädret var hemskt, det regnade och svarta moln hopade sig och visade att denna resa inte skulle bli särsklit kul.

Halvägs nere började himlen spricka upp och det blev en hel del fina bilder tagna med bilrutan nere.

Tankarna var dock någon helt annan stans.

Jenny hade redan förvarnat några nätter i rad,    "I natt kan det ske"


Vi närmade oss förmiddag och solen sken starkt, det var dax för en paus med kaffe och årets första glass.

Mitt i glassen kom samtalet jag hade väntat på!


"Det blev en pojke!"

"Han har svårt för att hitta mjölkbaren men vi hjälps åt här så det ska nog gå bra"

Jag lät undslippa ett tjut mitt på Cafeét och mina medresenärer var inte sena att hänga på höga jubelrop.

ÄNTLIGEN FÖDD!

Men det började inte där, historien hade sin start ett par år tidigare


NÖKLE TRON var den vackraste häst på alla sätt, som jag fått äran att träffa. Han kom till oss för att visa skönheten infifrån och när vi väl hade sett den utvecklades han till något häpnadsväckande, en ståtlig förebild, inte bara för sin ras utan för hingstar, någon snällare häst än Nökle fanns inte!

När möjligheten gavs att betäcka två ston med passande stam gjorde jag det, rädslan att förloa sådana gener var för stor och på något konstigt sätt visste jag att tiden var lånad.

Så sant så.

När båda stona var betäckta drog han sin sista suck,  hans tid på jorden var över för denna gång.

Efter sig lämnade han ett massivt hål, ett stort tomrum som alla tydligt kan känna av.

Stona var utom sig av sorg och chock, det tog hela året för oss alla att repa oss och kan ni förstå glädjen när vi förstod att båda flickorna bar på en Nökleavkomma!

Först ut vad dagens födelsegris,  Eldman  blev hans namn.



Inte många timmar gammal...lite vilsen...och mest bara bläs :-)



Första besöket utomhus...Hej världen!


Och nu har Eldman vuxit under ett helt år, vuxit sig stor och även visat lite prov på att han är en riktig pojke med stora kliv och humör, men någonstans där i hans ögon ser man klart och tydligt, detta är en faders son, Nökle lyser igenom hela hans skapelse.




Snart fyller lilla EnVisa år, för en vecka senare tittade en flicka ut, precis som vi hade önskat. Så otroligt vacker!

Men hon får sitt eget inlägg om några dagar :-)


Jag tror Nökle tittar ner från sin himmel och njuter av att se sina barn leka, leva och ha det bra, vi kunde inte önskat finare avkommor och genom bebisarna (Vilket dom alltid kommer att vara) så lever det finaste vidare.



Tack jenny för att du är Eldmans "Mamma" !