JAG

Vad är tid?

Tid är vad vi fyller vår tillvaro med.

Vad vi gör av det helt enkelt.

I ett år har vi nu varit förlovade.

I Grekland förra året trädde vi på ringarna, gjorda av olivträ, de finaste ringar som finns.

Ett helt år har passerat, jag skulle ljuga om jag sa att det bara varit bra, men var det lett till, kunde jag inte drömma om då, eller kanske var det precis vad jag gjorde, drömde

Några månader senare gifte vi oss, en omtumlande tid, med mycket blandade känslor, men en sak vet jag, och har vetat hela tiden, Kärlek och Gemenskap har hela tiden varit två viktiga ledord, och är fortfarande.Det är som en helhet.

Sen att Livet valt att driva gäck med oss från och till, det är en annan femma, så länge vi har varandra är det lugnt. Som ett klister som håller samman det bra i livet.

Nu ska vi snart bli föräldrar, DET om något är omtumlande och inte helt lätt, men vilken lycka att få skåda denna lilla krabat, en blandning av oss, dig och mig...

Inom några veckor är det alltså så, produkten av vår kärlek och allt det vi står för kommer att förgylla vår vardag...fantastisk känsla, överväldigande att ens kunna känna så mycket kärlek.

Min känsla för familj har äntligen fått en mening, idag vet jag vad familj är, för första gången i mitt liv kan jag verkligen säga att jag vet ....

Dagen idag är mjuk. lugn. nästan som i tystnad.

Vi förbereder som i tomtens verkstad för lilla gummans ankomst, en liten sak i taget, flyttar runt, möblerar, donar. Det är speciellt att en sådan liten telning redan innan hon är ute i livet kan styra så med oss vuxna, få oss att göra de konstigaste saker, få oss att känna så många olika ting.

Dagen idag..är en länk till den dag då det sker, den dag då Edith äntligen får ligga i vår famn, titta på oss, plira med sina vilsna ögon och krypa långt in i famnen av trygghet som vi förberett under så lång tid nu.

Ett liv, ett nytt litet liv, så otroligt underbart!


En annan underbar sak är gemenskap och vänners tydliga gester av närvaro, vänner som flyttar hundratals mil för att få närvara, vara i vår gemenskap i vår famil och bara få ta del av det som sker här. Det käns stort...men konstigt...när det samtidigt finns människor som kunde varit nära, tagit del av detta skede i livet hellre väljer att ignorera och ta avstånd...

Är inte familjen viktig?

Kostar det så mycket från ens egen tid?

Jag är förvånad, ledsen, men orkar inte bli upprörd över den passitivitet som skyltas med.

Solen kommer nu, det är dax att läga datorn åt sidan och förbereda för en mysig frukost.


Vad ska ni Göra idag?