Instinktivt

Hur är ni som människor?

Handlar ni instinktivt?

Enligt uppgift är man än mer instinktivt om man inte haft en trygg uppväxt. Ganska logiskt ju. Förvisso.

Vad innebär då det i det vuxna livet?

Att man blir mer impulsiv?

At man hej o hå hitar på saker utan at tänka sig för ibland?

Eller vad betyder det?

Att man handlar på yttersta gränsen och agerar likaledes samt ligger på yttersta gränsen i sitt mående (Glad, ledsen, arg) alltid?

Hur hanterar man detta?

Är just du en instinktiv person?

Hur var din uppväxt?

Bränner man lättare ut sig?

Agerar man oftasre som om man var i en nödsituation?

Tänker man efter mer sällan?

Eller känner man in  allt så mycket mer än sina medmänniskor?

Ju mer instinktiv man är desto mer kontakt har man med sin egen kropp, desto mer känner man (Smärta, oro, obalanser)

Är dessa människor mer predisponerade för alternativ hälsovård?

Varför i så fall?

Varför just alternativ?

Om man har nära till gnället, är man instinktiv då? Kan det vara en miljöfaktor? kan det vara ett socialt arv?

Har man generellt svårare att anpassa sig i det dagliga livet? Till olika former och normer och sammanhang?



Är DU en instinktiv person och HUR yttrar det sig i så fall?









Kommentarer
Postat av: Emelie

Hej. Hoppas du får en trevlig helg.

Vilket intressant inlägg.

Jag tror jag har börjat bli mer instinktiv,mer gå på vilken känsla jag får vid vissa tillfällen. Ibland går jag helt emot det instinktiva, är tex ingen båtmänniska men går ju på i alla fall.

Har haft en trygg uppväxt.

Gillar nog trygghet och mönster.

Kan vara rätt spontan ibland. Hitta på saker spontant men då är det ju sällan någon som hänger på.

Har börjat hitta mig själv mer i en blandning av alternativa metoder och vanligt.

En mix där emellan.

Kontroll vill jag ha. Försöker jobba på att släppa lite där med. :)

Vad blev detta för svar egentligen?

Ha det soligt

Postat av: TP

Hej!



Jag är en sån där genompräktig människa som alltid skall ha koll på allt, alltid prestera på topp och slå knut på mig själv. Eller rättare sagt har varit...

...jag vet inte om det beror på att jag har blivit äldre med åren och på det sättet mognat, eller om jag faktiskt lärt mig något av att dundra rakt in i väggen med huvudet före inte mindre än två gånger, eller om det är en kombination...



... men ju längre tiden går, desto bättre blir jag på att lita på mina instinkter. Att känna efter om något känns bra/dåligt eller rätt/fel.

Jag är numera en fena på att känna av med kroppen hur lång tid som har gått eller hur mycket klockan är. Jag har inte använt armbandsklocka på 6-7 år. Innan dess var jag hysteriskt tvungen att ha en med sekundvisare... ;)



Jag känner mig fortfarande tryggast om jag har koll på saker, men jag har samtidigt lärt mig att världen rasar inte ihop runt mig om jag inte har det. Andra kan också fixa saker, om man bara litar på det. Om något inte blir som det var tänkt, har jag lättare att inte ta det personligt.



Jag har haft en trygg uppväxt, på sätt och vis, men ändå inte. Jag kände mig aldrig helt tillfreds med vem jag var. Jag fick framförallt bekräftelse när jag presterade. Det tror jag har komplicerat livet för mig. När jag successivt har lärt mig att strunta i om jag gör rätt/bra/mycket, och försökt koncentrera mig på om jag är nöjd med mig själv som person, har det inte blivit så mycket enklare, men jag kan känna mig mer tillfreds med mig själv.



Kram!

2008-07-19 @ 22:25:45
Postat av: Lina

Hur jag är, och hur det yttrar sig, behöver jag nog inte förklara för dig, eftersom du är en av de få stackare som fått uppleva mig på nära håll när jag är som... värst.



Men ja, jag är nog ganska, instinktiv, person. Jag har fått slita hårt för att komma till den insikt jag har idag, och jag sliter fortfarande häcken av mig för att göra mig själv mer trevlig för människor att umgås med och ha i sin närhet.



Nu har ju jag en diagnos som kan förklara mycket av hur jag är, men det är ju knappast hälften, och mycket ligger nog djupare än bara en diagnos.



Om man ska se det negativa, med att vara den jag är:

- Jag tar nästan allt som kritik, jag går ständigt runt och är beredd på att bli nedslagen, vilket slår hårt på såväl huvudet som kroppen. Jag har ständigt ont någonstanns, oftast i axlar, armar och nacke, för att hela min kropp agerar skyddsnät för min själ. Många gånger har jag ont i händerna efter att jag ständigt spänner dem för att ta spjäl och skydda mig för ont som kan inträffa, men väldigt sällan gör det.



Reflexmässigt hugger jag som en kobra mot allt som kan vara ett hot. Även om det inte är det.



Jag gör ofta impulsiva saker som kan vara till min nackdel.





Men så ska man ju inte vara bitter jämt. Jag ser ju även många fördelar.Jag hinner möta ett problem och avvärja/lösa det, under den tid en annan sätter sig och tar en kaffe för att fundera över grunden. Impulsiviteten har gett mig mycket gott i livet.



Och även om jag är väldigt känslomässigt låst, så spelar jag ofta ut hela känsloregistret när det krävs och det för, konstigt nog, människor närmare mig.



Och jag, personligen har svårt att funka i en vardag som är norm. Det ger mig psykiskt knäck, jag lever lite annorlunda, men har idag slutat vara rädd för mitt sätt att leva, utan gör det, precis som jag vill, och trivs mycket bättre sen jag insåg att jag måste tillåta mig.



Och nej, det är väldigt sällan jag tänker mig för, vilket är jämnvikt positivt och negativt, mycket bra händer i ett hoppsan, och likväl kan jag klanta till det ordentligt, eller varför inte vräka ur mig världens mest korkade grej, som jag 3 sekunder senare inser att fan, det där tycker jag ju inte ens själv, mitt pucko.



Känns som att jag skrivit ganska mycket mer än jag tänkte mig nu, fingrarna fick eget liv och det är dags för mig att sova.



Hoppas du haft en bra helg Carola, ta hand om magen och pussa resten av unghögen.



Hoppas vi ses snart.

2008-07-20 @ 23:22:40
URL: http://www.sequence.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback