JAG

Jag har aldrig gillat det. Känns inte som om jag ska överleva. Inte en endaste gång tror jag att jag ska landa och kliva ur planet, även om det hitintills skett.

Ett 30 manna - plan i brytningen mellan Fönvind och kyla, skapar-turbulens. Så pass idag att bergväggen kom lite väl nära några för många gånger.

"Det tar bara  7 minuter"

De 7 minuterna dog jag, flera gånger om, vi sjönk, kastades och vräktes runt i vinden, nära nära den där väggen.

Mkt riktigt..efter 7 minuter var det stilla.....glidande...tills vi skulle landa....djupa dalar, fallande, krängande, tårarna bara rann.

Vi var försenade in till Wien, sen tog det tid innan vi fick startsignal, dagens andra runda, veckans fjärde flygtur, det är som sagt inte min grej.

Starten var hemsk, vinden låg kvar men planet var ett stort "vanligt" plan så det krängde inte lika mkt.

Jag försökte bara blunda och tänka hemåt.

Då kom tårarna igen. För vad skulle jag tänka det för.

Sena till kastrup, jag kunde knapt gå. Spydde halvvägs till väskorna, tur där är toaletter överallt.

såklart skulle vi släppas helt i andra änden.

Lagom framme vid rullbandet såg jag när en kille tog min väska, hallå där!! sa jag, det där är min!

Eh!..- jaha sa han, men jag har en likadan...

Ja det har du kanske sa jag men den där är fanimej min!

Sen satte jag mig. mina ben skakade och jag kände mig bara uppgiven. för allt, för flyg o allt annat.

Ringde min syster och bara pratade, pratade pratade.

Kom på att jag suttit där i nära 45 minuter, vågade knappt röra mig, vågade inte tänka tanken att åka tåg pga: mitt illamående.

Efter lång tid tog jag mig samman. Köpte biljett, väntade länge på tåg. Väskan blev bara tyngre och tyngre.

Så kom då tåget, sittplats? nej vem skule resa sig för en gravid kvinna, det vore väl dumt.

Så blev tåget stående.

I minst 15 minuter stod det still pga: signalfel. När det väl började rulla rullade det baklänges, mot Köpenhamn igen. Då var tårarna inte långt borta - igen.

Slutligen landade jag på Centralen, asade väskan till en taxi och kom hem.

Magen har vänt sig ut och in flera gånger. Men jag kom hem.


I morgon börjar det. Jakten på resten av livet.

Illamåendet klär situationen.





Sov gott!