Mellanrum
Jag funderar över fenomenet mellanrum. För visst är det så, en gåta, något att undra över, vad är det? Är det ens i sin existens värdefullt?
Om vi jämför med ridningens Övergång, mellanrummet mellan två gångarter tex: Skritt och trav, så vet vi direkt värdet av dess kvalitet, utan perfektionism här bli det inga kvalitativa delmoment.
Så
Vad är då värdet av detta tomrum, mellanrum, en bro mellan två aktiviteter?
Om vi sätter det som en faktor i vårt dagliga liv, hur kan vi då nyttja dess information som ett redskap i vårt lärande?
Att värdesätta mellanrum, ÖVERGÅNGAR mellan olika faser, att ge dessa kvalitet är precis lika viktigt som huvudhändelsen i sig!
Mellan två gångarter ska man i ridning ha lärt sig tt välja rätt ben av hästens 4 olika att ta med sig först in och sist ut in och ut i olika rörlesemönster, samtidigt som det ska råda balans, harmoni och lätthet, flexibilitet.
Ridning är en fantastisk konst, så och att leva.
Vi har MYCKET att lära oss av att värdesätta övergångar, faser mellan två situationer, delar, bitar av vårt liv, och det är upp till oss att göra dessa övergångar så smidiga som möjligt och, och och, att gå med rätt ben in och rätt ben ut, för att åsamka så lite avbrott och skada,förslitningar som möjligt.
Tar ni hand om mellanrummen?
När mellanrummen tar över ens liv då?
När mellanrummen spelar högst i ligan, när mellanrummen kommer att vara de betydelsefulla delmomenten i ens liv, var gick det snett då?
Hur kommer man tillbaka till att leva sina huvudmål med faser endast mellan mellan varven där man byter om?
Och ännu värre, när mellanrummen totalt dominerar, när dessa tomrum i SIG har blivit huvudbitarna i ens liv, kan man ens vända tillbaka det?
En övergång är och förblir alltid en övergång, att stanna i en sådan eller att ha fler övergångar än huvudmål är inte att leva, det är att sakta slita ut sg i svidande stress som förgör både kropp och själ, bryter ner en i atomer och låter HANDLINGSFÖRLAMAT dig att stanna i en icke önskvärd situation.
At stanna upp, och tänka till, att ändra om sitt liv till det bättre, det är övergångar av gagn, men att fastna i ett tomrum som förgör....
Nej, där vill jag inte vara.
LIV
Är det enda som gäller..
Och nästa steg...är verkligen fullt av...LIV.
Kärlek!
Om vi jämför med ridningens Övergång, mellanrummet mellan två gångarter tex: Skritt och trav, så vet vi direkt värdet av dess kvalitet, utan perfektionism här bli det inga kvalitativa delmoment.
Så
Vad är då värdet av detta tomrum, mellanrum, en bro mellan två aktiviteter?
Om vi sätter det som en faktor i vårt dagliga liv, hur kan vi då nyttja dess information som ett redskap i vårt lärande?
Att värdesätta mellanrum, ÖVERGÅNGAR mellan olika faser, att ge dessa kvalitet är precis lika viktigt som huvudhändelsen i sig!
Mellan två gångarter ska man i ridning ha lärt sig tt välja rätt ben av hästens 4 olika att ta med sig först in och sist ut in och ut i olika rörlesemönster, samtidigt som det ska råda balans, harmoni och lätthet, flexibilitet.
Ridning är en fantastisk konst, så och att leva.
Vi har MYCKET att lära oss av att värdesätta övergångar, faser mellan två situationer, delar, bitar av vårt liv, och det är upp till oss att göra dessa övergångar så smidiga som möjligt och, och och, att gå med rätt ben in och rätt ben ut, för att åsamka så lite avbrott och skada,förslitningar som möjligt.
Tar ni hand om mellanrummen?
När mellanrummen tar över ens liv då?
När mellanrummen spelar högst i ligan, när mellanrummen kommer att vara de betydelsefulla delmomenten i ens liv, var gick det snett då?
Hur kommer man tillbaka till att leva sina huvudmål med faser endast mellan mellan varven där man byter om?
Och ännu värre, när mellanrummen totalt dominerar, när dessa tomrum i SIG har blivit huvudbitarna i ens liv, kan man ens vända tillbaka det?
En övergång är och förblir alltid en övergång, att stanna i en sådan eller att ha fler övergångar än huvudmål är inte att leva, det är att sakta slita ut sg i svidande stress som förgör både kropp och själ, bryter ner en i atomer och låter HANDLINGSFÖRLAMAT dig att stanna i en icke önskvärd situation.
At stanna upp, och tänka till, att ändra om sitt liv till det bättre, det är övergångar av gagn, men att fastna i ett tomrum som förgör....
Nej, där vill jag inte vara.
LIV
Är det enda som gäller..
Och nästa steg...är verkligen fullt av...LIV.
Kärlek!
Kommentarer
Postat av: Wynja
Tomrum,,,mellanrum,,,vaacum. Stillheten innan nästa steg, ses i Veda som något ypperlig bra.Ett skutt i utvecklingen så att säga. I Vedic Art lär vi ut att teckna av mellanrummen. Vad jag funderar på är...om man nu tog FEL ben in i nästa steg... Ljus//Wynja
Trackback