JAG

Jag har i en veckas tid jobbat aktivt med tålamod, retlighet, irritation, och allt däremellan.
Jag har aktivt jobbat med att varenda sekund se barnen i nya bilder och att varenda sekund sätta dem främst.

Jag tog en time out från det vanliga hektiska livet och har spenderat varenda liten sekund med att SE mina barn, VARA där för mina barn och för att verkligen uppskatta, lära känna dem och ta in dem.

Vi glömmer lätt bort dem i vårt dagliga liv, irritation skapas lätt och mönster uppstår som vi hela tiden återgår i och hur många är vi inte som snäser på rutin?

Jag erkänner, jag är en av dom.

Detta vill jag ändra på och jag vill se mina barn utvecklas inte hålla tillbaka sina kreativa lustar bara för att mamma inte ska störas, det är för mig dags, att barnen står i rampljuset, tro mig, jag har lång väg kvar.

En veckas hotellvistelse, instängd med två troll som inte gjort annat än att ta plats för fullt, har varit FANTASTISKT nyttigt!

Jag tycker själv att jag är en snäll, ibland lite undflyende mamma men ändå konsekvent, jag har förstått att jag varit lättretlig, irritabel och snäsig.

Det är inte ok.

Så denna vecka har varit otroligt nyttig!

Jag vet inte om det var Grand Finale men Edith har varit JOBBIG inatt, hon vägrade för det första somna igår, sen vaknade hon vid två och ville komma över till mig, sen låg hon och sparkade på och rev mig konstant fram till klockan 6, då gav jag upp och gick upp.

Jag älskar mina barn, över allt annat, jag skulle dö utan dom, de är meningen med livet, och jag VILL verkligen ge dom det bästa jag kan, kanske behöver vi ännu en sådan här vecka, kanske tar den slut om några dagar, men jag ser hur mellanflickan LYSER av all uppmärksamhet som bara hon får, jag ser hur hon skrattar och hur hon lever upp, det ger mig inte så lite dåligt samvete för att hon varit på en undanträngd plats i familjen, så denna vecka har varit så mycket mer än en retreat, en upplevelse, mer djup än vad jag i ord kan beskriva.

Jag har märkt att jag lätt fallit tillbaka till att sucka och snäsa, men jag har lika snabbt korrigerat mig själv, satt ditt ett äkta leende, sett värdet i Trollen och talat utifrån mitt hjärta till dem.

Vi saknar vårt hem nu, vi saknar resten av familjen, vi saknar katterna, vi saknar våra saker, men en vecka ensam med barnen för att lära sig att ge det bästa man kan har varit ett av dom bästa beslut jag någonsin tagit, det handlar om en investering!

Investering för framtiden, för relationer, för vänskap...och såklart..min egen roll som..mamma.


Kanske stannar vi i en vecka till, kanske två, kanske bara till helgen. Jag vet inte vad det är jag vill se, märka, erfara innan vi åker hem igen, jag vet inte riktigt vad det är jag tror ska hända mellan oss, med mig eller med dom, jag har ingen som helst förväntan men det känns som om ...det finns mer att vänta ut!

Kanske nya rutiner måste vänjas in, kanske helt nya tillvägagångssätt måste få ta plats innan jag kan känna mig säker i att inte falla tillbaka till rollen som den snäsande mamman.

Jag ska inte plåga barnen såklart i denna minimalistiska värld utan de egna sakerna och för att inte tala om min egen saknad av TV4+ haha...men en sak är säker

Jag kommer att göra om detta om och så fort jag märker att jag inte är ok som mamma, då åker jag direkt iväg igen och bara _är_ med dom.

Sen återstår arbetet med att integrera våra nya "jag" med resten av familjen, där man inte ska falla tillbaka till gamla dåliga mönster.

Ett steg i taget.



Har ni någosnin gjort något liknande eller tänkt er kunna göra det?