JAG

Sol!

Så kom den då äntligen. Solen vi kom för. Bara några dagar kvar här men känslan av värme uppfyllde oss totalt. Värme, pool, öl, chips o lugn.

Men först så skulle ju dagen börja.

Låt oss åka o shoppa! Låt oss se en annan by än denna pisseby med sitt pissestråk och pisserestauranger!

Fin fokus man har efter snart 2 veckor här..

Sagt o gjort, upp i ottan för att fixa till oss, lyda Ediths regler och kasta oss iväg till Bussen...

Bussen som skulle ta oss till lilla byn med massor av shopping, kultur och historia anlände och jag måste säga att jag tvekade en stund innan jag klev på, hade Simon tittat på mig i just den sekunden hade han sett min tvekan och då hade vi garanterat missat vad som komma skulle.

Ingenting.

Absolut ingenting.

Så. Vi åkte buss från 1968 (Icke vidgjord, renoverad, uppiffad, målad och fan knappt tankad sen dess! ) På skumpiga vägar i en timme, för att hamna i en liten by vars shopping hade utlovats vara speciell. Jo.

Om affärerna varit öppna.

Vi gick en runda kring de tre kyrkorna och jag måste säga att jag tyckte det var värt färden för den lilla fantastiskt harmoniska kyrkan som jag stod och njöt lugnet i. Men det var det. Det var allt. Liksom.

Alla affärerna var inte bara stängda utan mkt få till antalet samt innehöll enligt skyltfönsterna  precis samma skit som överallt annars.

Vi tog nästa buss tillbaka.

Denna lite mer modern. Jag hade inte lika mkt kräkvarningar denna tur. Men det hade Edith.Pust.

Väl i vår egen by hoppade vi av vid Engelska puben där två tjejer serverar som tror sig tala fantastisk engelska (Med Dialekt) I DENNA LJUDNIVÅN PRECIS HELA TIDEN ..men de har helt ok mat, jämfört med all annan skit som serveras här.

HELOOOOO SÖÖÖÖR....ARE YOUO RÄÄDYYY SÖÖÖÖR......

Så hamnade vi då tillslut vid poolen, varmt, skönt, vindstilla, chips, öl, ensamhet, Edith nytankad och nybytad..och med en mkt, mkt god bok.

Simon gick för att dyka i havet och jag skull bara njuta.

GLÖM det sa Edith. Sova? Skulle inte tro det.

SKRIIIIK jag har bajsat på mig.

SKRIIIIK jag känner mig ensam.

SKRIIIIIK solen skiner på mig.

SKRIIIIIK jag är törstig.

SKRIIIIK jag vet inte varför jag skriker.

Precis när jag var på väg att ge upp kom Simon och tog vårt lilla underbarn, lät mig få vara ifred med öl o bok och nu en timme senare sitter jag nerbäddad varm o go i sängen med ett sovande barn vid min sida en man dykande i havet igen och eventuellt, om jag har tur, tid att gå på toa ifred innan Edith vill något mer.

Trevlig Fredagskväll alla!