Läka

Alla vägar bär till Rom, men inte alla vägar bär till mitt hjärta.

Vill någon nå mig, min person, mitt Jag, är det inte bara att brassa på i 190 och fånga mig i en stormvind..

Nej, mig får man fånga med subtila, finstämda lockande attribut.

Samma gäller i en skadad relation.

Kör över mig, helt ok. Jag kan ta ord och förstå ord, men i läkningen efteråt är det finstämt, långsamt och förstående som gäller.

Stormvindar har vi så det räcker på utsidan.

Kvällen igår var just finstämd, god, lagom, mjuk med mycket skratt. Mellan två förstående själar med helt olika bakgrund men som ändå kan mötas i livets liknelser.

När det kommer till kommunikation gäller det att landa på samma nivå innan man försöker ge varandra information, det är en förutsättning för fortsättningen.

Jag har haft natten som läkande omslutit mig i en trygghet jag saknat, i vaknandets stund var jag tillbaka, i mitt jag med klara tankar. Att kunna vakna och bara kunna vara, få lyssna på livet och få ta tillvara på morgonens flyktande minutrar i tystnad, det är en ynnest som jag älskar.

Idag går livet vidare, gårdagskvällen var en bubbla av glädje, den tar jag med mig för om vi inte kan integrera glädje i dagens myllrande göromål....så är livet- inget.

Liv. Barn. Verklighet.


Men först



KAFFE.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback