JAG

Och i huvudet snurrar det som ett jävla ekorrhjul, var är mina rutiner? mitt dagliga schema? mina fasta linjer och bojorna som ska tynga mig till dagens förpliktelser?

Är det ingen som fattar att de saknas och behövs?

Att glida runt i en intenhet är fan så olidligt när skallen är klar men kroppen säger NEJ.


TVÄRSTOPP.

jag lir tokig...eller nej....tokighetens gräns är nådd, passerad, förbi.


Jag är klart galen och jag vete fan hur jag ska hitta tillbaka till mina linjer, rutor och mönster igen så att jag kan få något gjort. MÅ BRA och få skapa........KÄNNA at tjag skapar...

vara


KREATIV


Såsom det var...kan det aldrig bli...nej det är väl en jävla tur det...men nästan då?

Med bara de bra goda bitarna som ÄR just nu tillsammans med allt det där kreativa plus en klick av ........


Ja inte vet jag.

En klick av något bra?


Suck pust och stön.


Hur tar man sig ur detta smetiga sega tillstånd..................... Någon med förslag?

Det vill inte min kropp. Mitt huvud...

Många tankar som snurrar och all denna "Aj som fan" som hänger kvar.

Stel ont och aj.

Ingen huvudvärk som utlovat. Bara törstig. Tänker. Kanske skulle jag tagit sjukhusrocken med mig hem, tänk vilken söt morgonrock jag hade haft då.

*

Hur blir dagen idag? Dagen som gryr nu...Får jag några svar idag? Får jag ens något gjort idag? det är tröttsamt att vara efter....efter med allt...och borta...hela huvudet är off.....tankeverksamheten hänger inte med och jag fattar oftast inte vad folk vill.

Egentligen vill jag bara sova...som nu..men kroppen vile upp. Kul. Vad gör man nu då?

Tänker.

Jo..det försöker jag ju aldrig annars.



SKA sova en stund till

Som kroppen liksom längtade efter det. Helt automatiskt. Vet ju varför men kan ändå inte förstå.

Jag är sjuk. Jättesjuk och sängliggande. Men inget kunde hindra mig, jag var tvungen att gå ut.

När jag tittade ut genom fönstret i morse förstod jag varför.

Färgerna, Ljuset, Himlen.

Årets första höstdag är här.

Jag blev inte besviken när jag kom ut. Kylan i vinden talade sitt klara språk, det är verkligen så, Hösten har kommit!

I gamla tider betydde det galopper på milsvida fält, stubbåkrar som aldrig tar slut.

Idag betyder det att vara instängd i en lägenhet...men det är ok...för jag vet...det kommer tillbaka.

Det finns inget jag saknar så mkt som en mjuk mule att snusa på just i denna stund.

Just nu...skulle jag kunna ge allt för det.

Carola

Ensamhet är livets pris



Det är dyrt att leva.

Vanlig fras, ganska uttjatad dock fortfarande gångbar. Tydligen. Om man har en hund som är söt och kan vifta med öronen.

Tills Texas kom till familjen. Kan inte förstå..ingen tycks vilja klappa på honom. Varför inte liksom, han om någon villha puss och klapp och kel. 55 kilo Bulldog i knäet..vem klagar?

Men..jag tänkte såhär..

Texas är ju den mest sociala lilla hund jag någonsin mött....och är de något han älskar och beundrar så är det barn. Gärna och helst barn i barnvagn...ju mindre desto bättre...då menar jag alltså...för att pussa på.

Så..

Jag har vänt på konceptet.

Får han lov att hälsa?

Nehej...jag fattar inte...vad är det för sura miner och sura svärord som plötsligt haglar?

Nåja..att toleransnivån bland mödrar var låg..det visste vi ju..men att Texas inte ens kan få kela med barnen vi möter..tycker vi är JÄTTEkonstigt.

Hmrfp.

Här ifrån Skiathos...

Bilder kommer så fort jag kommer hem, i synnerhet idag har ljuset varit fantastiskt...men såklart var kameran hemma.

Värmen växlar, kvällarna är inte så varma längre, stormen i natt förde tillbaka mkt värme för dagen dock och i helgen ska det bli rekordvärme.,

Vi har besökt många olika stränder och det är verkligen njutbart att kunna vara så gott som ensamma eller i alla fall bland få andra turister som bara vill ha lugn och ro.

Jag har TILL OCH MED badat benen idag *s*

Snart Måndag och hemfärd....men än så länge är det snart helg så jag stannar i nuet och njuter av det. Mycket.

simonochcarola.se


:)