Många tankar
Vaknade som jag somnade, stel som tusan, men konstigt, för jag vet att jag varit vaken ett otal gånger i natt, vänt mitt ansikte mot dig, men du var inte där.......
Mycket som flyger runt i mitt huvud, men inte alls på något stressat vis, mest bara att.... Tiden rusar ändå står den still... något jag kom på häromdagen som passar precis in på hur det känns.
Det har hänt så mycket, på så kort tid, men svaren igår gav mig mer fyllnad i de tomma luckorna, människor som passerat, sårat och vänt upp och ner på mig, färgat mig och bedragit, lurat, hemsökt och stulit, människor som använt mitt namn och människor som bara tagit...jag vet nu varför, insikten var intet på något vis svår att ta, insikten efteråt, den som slog mig i bröstet, den däremot, det är den jag bär på nu och funderar över.......hur stort är egentligen allt?
Hur färgade blir vi inte av varandra?
Hur många kanaler kan egentligen skapas av en endaste liten kanal?
Hur fort det kan spridas? jo det vet jag nu, likt ett virus i din adressbok...så sprider sig informationen, hakar sig fast och sprider vidare....fortare än vi kan föreställa oss.
Mänskliga vampyrer, så kallar jag dom gärna, för det är precis så det är, Bloodsuckers, ja fy fan, mkt ska man gå igenom och uppleva innan man lär sig något över huvud taget.
Och den som startade allt...jo tack, jag vet det nu, men så många som blivit skadade på vägen. Jag vet att det är deras eget livs ansvar, jag vet och jag vet och jag vet, men jag känner inte desto mindre, men det är kanske det som gör att jag står kvar? HÄR på min jordplätt utan att vara omkullblåst, har ni tänkt på det? För ja, jag vet att ni läser här.
Ja DU också. Men du...jag vet mer idag, och jag vet mkt bakom, och jag kan inte säga annat än att jag tycker synd om dig.
Om Er. Och alla du berört, och med det ordet berört menar jag inte empatiskt, sympatiskt, själsligt, som DU trodde, jag menar att du bet dig fast, sög energi, tog tog och tog, lärde ut hur man blir beroende av andra och hur ett FALSKT utbyte sker.
Så många....så illa...så mycket. Du var en duktig lärarinna! Det måste jag erkänna. Men idag kan jag skratta, och igår...när vi insåg..så mycket mer, när människor kommer samman förstår du, som du aldrig trodde skulle träffas! som du inte för ditt liv kunde ana..skulle prata och förstå ihop....då skapas....och då...stoppas..och då förstås.......väldigt mycket...och idag, nu, i denna stund, sitter jag med en klar bild. En solklar bild.
Jag vet vem du är.
Så nu..äntligen..i glädje...kan jag släppa...dig och de dina...med ett leende..med LJUS och med KÄRLEK.....kan jag släppa.....hela den tiden, perioden, fasen av mitt liv........och det gör mig
Lättad, Lycklig och Tacksam.
Mycket som flyger runt i mitt huvud, men inte alls på något stressat vis, mest bara att.... Tiden rusar ändå står den still... något jag kom på häromdagen som passar precis in på hur det känns.
Det har hänt så mycket, på så kort tid, men svaren igår gav mig mer fyllnad i de tomma luckorna, människor som passerat, sårat och vänt upp och ner på mig, färgat mig och bedragit, lurat, hemsökt och stulit, människor som använt mitt namn och människor som bara tagit...jag vet nu varför, insikten var intet på något vis svår att ta, insikten efteråt, den som slog mig i bröstet, den däremot, det är den jag bär på nu och funderar över.......hur stort är egentligen allt?
Hur färgade blir vi inte av varandra?
Hur många kanaler kan egentligen skapas av en endaste liten kanal?
Hur fort det kan spridas? jo det vet jag nu, likt ett virus i din adressbok...så sprider sig informationen, hakar sig fast och sprider vidare....fortare än vi kan föreställa oss.
Mänskliga vampyrer, så kallar jag dom gärna, för det är precis så det är, Bloodsuckers, ja fy fan, mkt ska man gå igenom och uppleva innan man lär sig något över huvud taget.
Och den som startade allt...jo tack, jag vet det nu, men så många som blivit skadade på vägen. Jag vet att det är deras eget livs ansvar, jag vet och jag vet och jag vet, men jag känner inte desto mindre, men det är kanske det som gör att jag står kvar? HÄR på min jordplätt utan att vara omkullblåst, har ni tänkt på det? För ja, jag vet att ni läser här.
Ja DU också. Men du...jag vet mer idag, och jag vet mkt bakom, och jag kan inte säga annat än att jag tycker synd om dig.
Om Er. Och alla du berört, och med det ordet berört menar jag inte empatiskt, sympatiskt, själsligt, som DU trodde, jag menar att du bet dig fast, sög energi, tog tog och tog, lärde ut hur man blir beroende av andra och hur ett FALSKT utbyte sker.
Så många....så illa...så mycket. Du var en duktig lärarinna! Det måste jag erkänna. Men idag kan jag skratta, och igår...när vi insåg..så mycket mer, när människor kommer samman förstår du, som du aldrig trodde skulle träffas! som du inte för ditt liv kunde ana..skulle prata och förstå ihop....då skapas....och då...stoppas..och då förstås.......väldigt mycket...och idag, nu, i denna stund, sitter jag med en klar bild. En solklar bild.
Jag vet vem du är.
Så nu..äntligen..i glädje...kan jag släppa...dig och de dina...med ett leende..med LJUS och med KÄRLEK.....kan jag släppa.....hela den tiden, perioden, fasen av mitt liv........och det gör mig
Lättad, Lycklig och Tacksam.
Kommentarer
Trackback