JAG

Tycker det är intressant att läsa om olika och diverse sätt att störa sinne och kropp på, dels för mitt yrke och dels för att se hur kroppen och huvudet egentligen hänger ihop.

Störd nattsömn är tex. ett väldigt vanligt problem och skapar mer problem än vad jag visste.

Google är bra att ha och här är lite utdrag från vad jag fann.


*Konsekvenser av sömnbrist.

Vanliga symptom vid sömnbrist är trötthet, irratibilitet, sömnighet, nedstämdhet,muskelspänningar och huvudvärk. Sömnbrist har negativa effekter på immunförsvaret och försämrar förmågan att läka, sömnbrist kan också öka infektionskänslighet.

Otillräcklig sömn kan orskapa depression, humörsvängningar och ångest.*

Man läser på google, sida upp och sida ner om Avbruten sömn som en av de värsta tortyrmetoderna..

Tror jag det.






VEM I HELVETE




skulle stå ut med at få sin sömn avbruten flertalet gånger, OME ENS EN GÅNG!!!???




Det är ovärdigt och omänskligt.



INGET JAG KLARAR AV ENS EN ENDASTE GÅNG!

Men det kanske bara att vänja sig vid alla ljud...och oljud............som existerar i Stan.

Eller..när rädslor återkommer.

När det kryper, hoppar, darrar och skadeskjuts på insidan..
När pulsen rusar, timmar i sträck

När det enda jag vill

Är att ha en lugn vrå för at vila, koppla av, koppla ner....

När hörnet jag trycks in i inte längre är ett hörn utan en fälla...

När fällan slår igen och smärtan är oändlig.

Då vill jag inte mer.

Då är det på något sätt över. Tillit och tro. När kroppen styr impulser och instinkterna dött ut, när jag bara gör för görande skull när smärtorna inte ens gör ont längre.

Vad är då lönt?

Inget.

Inte något alls.

Hade jag varit vilse kunde jag köpt en karta.

Men

Kartor som i beskrivning för ännu flera sätt att vara, finns inte ens att köpa.

Jag ger upp.

Vänder mig mot vinden och biter ihop.

BITER IHOP.


Jag är ju bra på det.


I alla fall.

När dom bara mattas av en efter en..när tryggheten ersätter de brännande svidande tårarna som jag burit så länge, när bitar faller och intager sin plats,när band så starka blir ännu starkare, mer förankrad, när gemenskap lägger sig som bomull kring hjärtat, när läppar möts och elden är konstant, när huden längtar för evigt och ögonen söker i varenda dammkorn, spår efter dig.

När rädslor försvinner, rinner av mig och dör bort, för att aldrig mera återuppstå, när stjärnor inte längre bara är stjärnor utan mål jag kan nå, tillsammans, med dig. När Ovanpå betyder Harmoni och undertill balans, när linjer så krokiga slätas ut till ett skratt, när månen som lyser, lyser för oss, gemensamt för altid i alla dessa dagar, som bara består av lugnet som sluter sig..

När Rädslor inte längre känns igen, inte föjs upp, inte analyseras, bara städas ut, bort, väck, när kyssar med tårar är positiva fina och varma, när ångest är borta och kunskap om livet, det riktiga livet så som det ÄR tar plats i mitt hjärta, när själen följer i varje steg, när själen följer i varje blick, i varje andetag och åt vilken sträcka som helst, När jag känner dig nära trots hundratals mil, när färden..

När färden ,med rädslor har ersatts

Av färden med kärlek som är djup trygg och rotad...

När rädslor dör, begravs och glöms bort...verkligen glöms och göms för att aldrig, något århundrade som helst, återuppstå..

När elden som brinner renat det negativa..när jag kan se det i dina ögon, ...just dina ögon..som alltid är öppna, klara och för mig att läsa, se och märka..

Att rädslorna försvinner för det finns inte längre anledning..

Att spara på att känna på att lida av

Ensamhet smärta och sorg, det finns inte längre någon anledning att känna efter hur jag mår för jag vet...och jag vet att du vet!

Så när det bara är jag kvar, och jag fortfarande står upp...med dig vid min sida, så kan jag stå så..för alltid,,,för det du ser är min själ och allt vad jag är och du ser hur de försvinner..du märker min trygghet..du anar nog också en starkare samhörighet..för varje dag som går.

Just därför detta...just för att det kan ske och ta plats..just för att du är du och möter mig a allt detta här, allt det som sker, med din nakna öppna ärlighet i allt vad du ger,när rädslorna inte längre får plats för du fyller mig med kärlek..

För att jag såg det i dina ögon den där dagen, för att jag visste det från dina ord innan dess..För at jag känner  av dig sedan länge men inte har mött dig, för att jag väntat i liv, efter liv och äntligen kom du, för att jag inte hade rum elLer plats för någon annan på det viset, som du tagit plats och tagit dig in, i hela mitt jag, för att jag visste direkt att du var den jag längat, längtat och sökt efter, just bara därför...för att rädslorna ej längre kan ta över..

För att din famn fanns där från första dagen, din kind och dina läppar, som tryggt sa, här kan du få ro, här finns jag för dig,

Jag visste det väl. mycket väl och jag jag har känt så för alltid, men rätt tid ska vara rätt plats och rätt dag ska falla på rätt datum.

Man kan kalla det mycket, som Koordination, symmetri, harmoni och balans, man kan kalla det precis vad som helst, men man kan också kalla det för




KÄRLEK !

Så många kontraster på min väg. Jag studerar dem med fashination. Allt ifrån en Geisha som backar ur gemenskapen nästan krypande baklänges till en stor fet Ameriaknsk man med magen hängandes vid låren och med respekt lika stor som en nolla. En intenhet.

Geishan är fullkomlig respekt, och såklart vet jag att jag i mitt hjärta att även om det är en vacker syn, mitt i detta råa klimat ståendes på Hamburg Centralstation så skulle jag aldrig hålla med om eller kunna förlika mig med det människoförtryck som ligger bakom.

Den Amerikanska mannen här, i just detta nu symboliserar Disrespekt där han slår sig fram med sina armbågar genom grupper av familjer och skolungdomar, äldre och barn.

Som vanligt går mina tankar till att jämföra dessa två extrema personligheter med hästar.

Hur skulle denna morgon te sig i mitt liv om det var mitt i en grupp av hästar jag stod, om det var en Geisha och en respektlös som rörde sig i gruppen, och plötsligt blir min väntan på tåget mycket mer intressant.

Jag ser hur människor koordineras och koordinerar varandra, jag ser människor följa och följas, röra sig som Dominobrickor och vissa som bara står där i sitt eget jag, sitt eget lugn.

Fantastisk.

 På en plats som denna. De finns. De trygga starka ledarna. Inte ens den respektlösa skulle kunna rubba dom och mkt riktigt....

Han kommer forcerande och går rakt mot en av de stående men precis i sista sekunden vänder han och viker tvärt av i en annan rikting, jag kan inte låta bli att känna mig nöjd. Jag tolkade situationen helt korrekt.

Sen blir det ännu mer intressant, för plötsligt kommer mannen emot mig, Provocerande med sänkt huvud, blicken en bit ovanför mitt ansikte och han bara går. Rakt emot mig.

Jag tar ett djupt andetag och håller min balans, stående på mina två ben med fötterna en bra bit ner under jorden har han ingen chans, han känner det och blir förbryllad, jag ger honom aldrig chansen att se mina ögon men han söker dom desperat och på vägen rakt emot mig tvärstannar han plötsligt, finer en ledig stol och sätter sig tungt ner.

Tänkande kliar han sig i huvudet. Tar sin hand och för den över sitt ansikte. Slappnar av. Något stoppade hans framfart.

Undrar om han någonsin förstår att det var han själv, när han inom sig fann något så viktigt som Respekt. En livsavgörande instinktiv känsla av att vika av på vägen man valt för att ge rum åt någon annan.

Bra. Jag kunde nöjt konstatera att mitt arbete med hästar i lugnt förtroende kan fortsätta, jag vet än var jag har min kropp, mitt sinne och min själ.

Jo så är det ju. Någon skrev och kommenterade så i min blogg. Jag vet, för det uttrycket är mitt eget som jag ofta använder..

Det är bara en sammansättning av stavelser, ljud, färger, känslor, mening och intryck och uttryck.

Meningar skapas med ord och det är precis här det tar form.

INFORMATIONEN.

Det finns inget i världen man hellre vill höra än gott om sin egen person.

Från vissa håll hör man inget alls, från andra håll får man höra mest skit, men från det håll som har betydelse, från den riktning som är viktigast av allt, om jag därifrån får ett endaste litet varmt ord...känsla..mening..så är jag den lyckligaste just här och nu.

Hur det är att få Ord, Meningar, Sångtext, allt blandat i en kärleksfull kompott serverad på guldfat till morgonkaffet..

Kan jag inte ens beskriva..

Det är vackert

INNERLIGT

FANTASTISKT

och


ovant...

Men du..

Jo jag börjar vänja mig..och jag tror på dina ord.

Du finaste DU.


Tack :-)

Jag vill stoppa karusellen, som svindlande rasar runt i mitt lilla huvud, som fartfyllt låter mig ta del av dagars innehåll och ger mig insikt utsikt och för avsikt låter mig komma framåt..

Men

Jag hinner inte alltid med


att förstå vad som pågår

Och hur

Ska man då kunna

Ta till sig, låta alltet absorberas, förstås och inses...

När det bara snurrar vidare utan att fått en fast grund.

Jag vet att det är livet som passerar, jag vet att jag borde hålla fast, hänga kvar och bara njuta..

Men jag vill se, förstå och SEN låta gå..när det visat sig att jag VET..vad det handlar om...

Livet


Som är så skört samtidigt så tufft samtidigt så vist..

För det är ju så

Att livet visar mig hela tiden, ger mig små hintar eller för den delen, ganska så stora sådana...

Inte alltid av bekväm karaktär

Och det är just det, just här

Som jag befinner mig nu i mina tankar..

Bekvämt..

Jag önskar mig bekvämt, jag önskar mig lugnt, jag önskar mig skönt....kom LIV och ge mig detta! Låt mig vara värd just det, stoppa den vrålande karusellen som endast fräter sönder, tar hål och gör mig ont,

Ge mig det mjuka vaggande gungande omhändertagande

Så lovar jag

Att jag ska förstå

LIVET.