Jobb eller familj
Vem säger att det inte går att kombinera?
Och varför är det så fult att tycka om sitt arbete?
Och om man skapat sitt arbete själv, från grunden, slitit halva sitt liv om inte mer med att få igenom och fram just det man älskar at jobba med, ÄR inte jobbet en del av ens liv då? Rent av en del av mig själv?
Det är ju min skapelse?
Varför är det fult och varför måste det ses som ett hot mot familjen?
För MIG är det famljen som är nummer ett, jag nummer två och jobbet nummer tre, om någon hade missat det.
Min familj betyder alt, jag kan både dö för dem och slåss som en tiger för dem.
Mitt jag, mig själv är ju en viktig del i konstellationen, kanske därför jag är sårbar när jag får ord som att jag uttalat mig om att mitt jobb är en del av mitt liv.
JA?
ÄR DET SÅ FULT DÅ?
Jag tycker att du ska vara som är.
För du är bra som du är.
Nej det är inte alls konstigt att ditt jobb är en del av dig själv. Du har kämpat som en gnu större delen av ditt liv, för att ha kommit till den punkt du är nu. Frågar du mig så är du mer än värd en guldstjärna för att ha kommit så här långt. Det är Inte många som lyckats så! Det är du som själv har skapat allt, klart som fan att det OCKSÅ är ditt liv, annat vore konstigt.
Alla har det så, att jobbet är en del av sitt liv. Har man en annan åsikt tycker Jag att man bör ransaka lite. Om man inte har jobb, vad har man då? Jo en familj, men utan jobb, då får man ingen ekonomi, hur ska man då kunna leva som en familj? Det går hand i hand.
Hur du ska vara och göra för att passa...enkelt svar, du ska vara dig själv - precis som Du ÄR. Och där,där kommer även ditt jobb in, för det betyder mycket för dig - alltså ska det finnas med i allt. Så det är verkligen inte fult och säga att ditt jobb också är ditt liv, för det är ju precis så det är! Precis som det är för alla andra, eller hur?
Självklart ligger familjen som nummer ett, något annat vore väldigt konstigt. Det är ju så det är! JAG vet att din familj är ditt allt, det är ju precis så det ska vara. Men ett jobb, det behövs för att familjen ska kunna leva.
Snart får du en dask av stekpannan, rakt på rumpen!
MORR
Vad skulle du ha sagt till mig om jag skrivit det här inlägget du just skrivit?
Jo så här:
"Glöm situationen, varför tillåter du att denna situation uppstår?"
Så jag skickar samma svar tillbaka till dig.
Det är få som är så priviligierade som du kära vän!!
Du kan ju kombinera ditt arbete på så sätt att du kan ha med dina barn på ditt arbete..
Det kan inte jag..
Ibland kan man råka ut för situationer i livet som gör att man tvivlar.
Men tvivla aldrig på din förmåga.
Tvivla aldrig på din person!!
Jag finns här no matter what!!
Väntar fortfarande på nästa bok!!;)
Du vet vart jag finns!!Kram.
Du är du. du skulle itne vara du utan allt det du gör, det du gjort, det du står för, arbetar för mm listan kan göras lång.
Håller med. Familje n är nr 1. Men bara för att ma n inte är en "bullmorsa" så innebär det inte att familjen inte är nr 1.
jag själv har fått tagit mkt stryk över mitt "intresse"... jag skiter i det nu me n när jag var yngre blev jag mkt ledsen... Bara för att man är kvinna är det så hemskt att man gillar att jobba... ingen någonsin ifrågasätter en karl... tänk alla yrkesmän eller idrotts pappor som är borta jämt !! ingen skulle tänka tanken att ifrågasätta dom...
Sedan är det väl så.. det är tiden vi ÄR med barnen som är viktig... ger vi dom kvalite och kärlek mm så får dom så mkt mer än en morsa som bara är där hela tiden men inte närvarande för dom... hoppas du förstår hur jag menar...
Stå på dig för annars gör någon annan det... känner du igen dom orden:-))
Du får aldrig tveka om att du är bästa mamman i hela världen för just dina barn...
kramar om
Men tror du inte just kommentarer om jobb sägs av folk som är avundsjuka? De kan inte sätta sig in i den situationen, att någon faktiskt skulle tycka om sitt jobb, att jobbet är en del av sig? jobb är för många ett nödvändigt ont, för att få in pengar. punkt.
Varför skulle det vara fel att ha jobbet som en del av sitt liv, det är ju fullständigt underbart! Det är ett av mina mål, att trivas så med min tillvaro och arbete att jag kan känna att det är en del av mig, något jag inte skulle byta bort.
Vet du, tillåt dig inte att lägga energi på en sånna kommentarer alls.
Jösses, att det skulle vara omöjligt att ha ett jobb utan att försaka familjen är ju hyffsat förlegat.
En mamma som får utvecklas och göra det hon brinner för är en utomordentlig mamma, tänk vilken förbild hon blir för sina barn och den energi hon ger till familjen! Så länge hon orkar och mår bra så kan man jobba hur mycket som helst och det vet bara mamman själv. BASTA jag vill inte höra på snack om att man är en dåligt mor/hustru om man vill jobba.