JAG

Söndagen blev inte alls som tänkt. Inte på slutet i alla fall.

Ibland bara känner man en sådan harmoni, allt är bara mysigt. Ungefär som att glida runt i en sidenpyamas där allt bara fungerar.

Igår var en mysig dag.

Kinesen fick påhälsning av lejonbarnet som i sin ovetskap alltid skapar uppmärksamhet, precis som ett lejon sig bör.

Mat åt vi, vissa mer än andra, inga namn nämns men mätt blev jag.

En känsla hade ändå smugit sig in under förrgårdagen och den växte allt mer olustigt upp från sitt inre och nådde mig typ lagom tills vi skulle gå hem från Svärfadern och Kinesern, Edith mår inte bra.

Det var så, Edith mår inte bra.

Jag vet inte om jag är extrakänslig men jag kände det starkt och när jag väl släpte på känslan fanns det inget som kunde hejda att jag blev övertygad om att vi tvunget skulle behöva gå iväg.

Samtidigt som min logiska sida sa, lugn, det är säkert inget, hetsa nu inte upp dig, så sa den andra sidan, åk in NU.

Detta visade sig vara klokt.

Halva natten spenderades på Barnakuten, inga fara alls på taket för lilla grynet men bättre att vara på den säkra sidan.

Simon och jag knatade upp till södra delen av sjukhuset och väl där fick vi träffa en snäll tant doktor.

Ett geniunt undersökande genomfördes och det visades att stumpan kan ha ett virus, men är utom all fara. Vi instruerades i att söka efter tecken på att hon skulle försämras men inget har synts än.

Natten blev kort, några timmars sömn och ballonghuvud var resultatet i morse, eller ja, nu på förmiddagen när vi vaknade.

För oss var det morgon, för barnen var det snart Lunch (Jo, de kan göra frukost själva) och dax att planera dagen, snart äta Lunch, springa o shoppa på triangeln samt få reda på vad som ska hända i eftermiddag?

Suck pust och stön.

FÖRST ska VI äta frukost och SEN ska vi tänka. Kanske.

Nu är alla utfodrade utom Simon och jag, Lillan sover som en gris i sitt babygym efter vilda protester att släppa mammas lillfinger, Simon är och bråkar med Telia, tjejerna har shoppat upp sina sista pengar (Igen), alla de ludna har fått mat och vatten, själv..

Själv sitter jag med dagens andra kopp kaffe och försöker smärtsamt trycka bort min huvudvärk, mitt dubbelseende och mitt lätt illamående känsla av att ens behöva tänka barnaktiviteter senare idag.

Nåja.

Vädret kanske är med oss, blir det regn måste vi stanna hemma och det hade passat mig perfekt.

Regndansen påbörjas i mitt inre medan jag nu lutar mig tillbaka och inväntar frukost som min kära man handlar med sig på vägen hem.

Dagens fundering kommer enkelt fram.




Är ni en tråkig förälder?




*