Jag väntade på det.

Som kroppen liksom längtade efter det. Helt automatiskt. Vet ju varför men kan ändå inte förstå.

Jag är sjuk. Jättesjuk och sängliggande. Men inget kunde hindra mig, jag var tvungen att gå ut.

När jag tittade ut genom fönstret i morse förstod jag varför.

Färgerna, Ljuset, Himlen.

Årets första höstdag är här.

Jag blev inte besviken när jag kom ut. Kylan i vinden talade sitt klara språk, det är verkligen så, Hösten har kommit!

I gamla tider betydde det galopper på milsvida fält, stubbåkrar som aldrig tar slut.

Idag betyder det att vara instängd i en lägenhet...men det är ok...för jag vet...det kommer tillbaka.

Det finns inget jag saknar så mkt som en mjuk mule att snusa på just i denna stund.

Just nu...skulle jag kunna ge allt för det.

Carola

Kommentarer
Postat av: m

men tog du inte med dej några hästar när du flyttade ? eller gjorde du av med alla eller ?

2007-07-30 @ 17:43:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback