Ärlighet

Detta ord, som kan förknippas med så mkt, vad betyder det egentligen?

För varje individ har det sin egen särskilda betydelse.

Varje människa har sitt eget spectrum av nyanser i vilka de nyttjar sanning och lögner.

Vad är ärlighet för dig?


Vad stödjer du dina lögner på?

Talar du alltid sanning?

Varför eller varför inte?

Har du någonsin tänkt på att varje gång du ljuger för någon så ljuger du för dig själv, du halkar av linan som du balanserar på, den där livslinan som vi vingligt går på i vårt dagliga liv.

Varje gång du ljuger riskerar du att halka av din egen tro

Tron på dig själv och ditt eget jag, det du står för, den du är.

Lögner skapar hålrum.

Dessa hålrum byggs på tills det inte finns annat i existensen än ett gigantiskt tomrum.

Är det så du vill leva och vara? Är detta din sanning?

Vi är alla fria.

FRIA att tänka vad vi vill. Tycka vad vi vill.

När vi dömer en annan människa dömer vi, med automatik vårt eget tillfälle att vara sanna.

För vem är jag egentligen att döma en annan människs person?

Vem är jag att rikta mina regler och lagar för andra att följa?

Hur KAN man egentligen döma någon annan?

Vad tar du stöd på?

Normer? Egen kvalitet? Samhällets normala ram?

AVUNDSJUKA


Vi känner alla till den.

Vi drabbas alla av den, förr eller senare i livet så slår den oss till marken.

För att någon, för att just  DU  inte tyckte att JAG passade i din norm.

Så då DÖMER DU MIG  och går sen nöjt vidare med ditt liv, nöjd med att satt en kniv i min sida och stoppat MIN PROCESS i mitt liv och mitt varande.....

Men vet du?


Kära, kära du...

Vad du nyss gjorde var att stoppa din egen process, för när man tror, att man genom att döma, hämnas, stoppa andra människor faller man snabbt på sin egen dumhet och då!! KÄRA du brukar man slå sig JÄVLIGT hårt.


Allting går runt. Allting kommer tillbaka.

Tänk på det när du nästa gån ljuger för någon, går bakom ryggen, anonymt anmäler någon på skoj, helt enkelt nästa gång



DU  GÖR  NÅGON  ILLA


För den enda som är ledsen på slutet, ensam kvar, har kval av alla slag eller inte står ut med sig själv....





                                                                                              DET ÄR DU



Kära........Kära........du.






*









Familjens semester.

Äventyr kan man kalla det, hundar o ungar, väskor o vuxna, men fram kom vi, till en underbar liten (Eller ganska stor) stuga som var fräsh fin och gemytlig.

5 dagar med avkoppling. Utan internet. Massor med god mat. Värme, mys och NATUR!

Stens huvud som egentligen bara är svettigt, Knäbäckshusen som är historiska, stranden som är tropisk, havet som är....allt!?

Hemresan gick också bra, alla bilder som togs har nu laddats in och kollats igenom, jag visar en sålänge, fler kommer när jag minskat dem.

image187




*


Allting finns

Allting finns


Det gäller bara att plocka ner det.


Ja jag såg en film igår. En varm, rolig, sensuell, manlig, kvinnlig, härlig film om det helt vanliga livet någonstans i Sverige.


"Såsom i Himmelen"


Naturligtvis gjorde Gabriellas sång, som är mig mkt kär inte saken sämre.


Allting finns redan

  

Ord som jag  själv använder flitigt


Det gäller bara att plocka ner det

  

Ord som jag lär ut till mina elever


Använd kunskapen som finns för oss alla

  

Vi behöver egentligen inte kalla något för nyskapande, allt är egentligen om och igenskapande.


Hur använder du resurser?


Försöker du alltid komma på nya saker, nya lösningar? Använder du redan väl beprövade metoder eller omanvänder du gamla, alternativt nya metoder, idéer?


Hur berikar du ditt kunskapsliv?


Lyssnar du på andra och fastnar i den föreställningen att alla andra vet bättre?


Vet du bäst själv och struntar i vad andra har att säga?


Eller...


Lyssnar du inåt och berikar ditt varande genom att hämta in information, vet du ens att du har tillgång till information som kan nås gnom ditt inre?


Vet du att det finns en enorm kunskapsbank som kallas Universum, där allt redan finns, allt redan har skett och allt redan ÄR.


Det är upp till oss, upp till var och en såklart att välja riktning, lätt eller svårt, hit eller dit och som ofta så väljer vi att lyssna på andra för att vi inte litar på våra egna känslor, bilder, tankar.


Synd!






För allt finns där, det gäller bara att plocka ner det.








Omtanke

Det finns olika sorters omtanke.

Oönskad.

Positiv eller negativ?

I min mening positiv. Det betyder att det finns människors som bryr sig, även om vi inte vet det eller knappt känner dem.

Oväntad

Positiv eller negativ?

Kan ju vara både och, oftast positiv, det är väl härligt när någon tänker om en!

Oärlig

Svår att smälta, svår att förstå.... ... Som tur är händer det sällan att sådant ramlar över mig numera...



Jag får många kommentarer i bloggen, många helt oväntade komentarer om OMTANKE


För dessa kan jag bara säga ett djupt tack, till er som bryr sig, det är fint! Fint att känna att det faktiskt existerar

Ärlig omtanke för att ni verkligen bryr er.


Tack!





*


Läsa Naturen

image186


Naturen som vägvisare


Överallt ser vi dem. Överallt finns de, för oss att ta del av. Om vi vill. Om vi är öppna.


Denna höll jag på att missa. När jag sen väl såg den höll jag ändå på att missa den. För det var för mycket att ta in, för mycket att smälta. Naturens skapelse.


Märk väl att jag pratar om en vattenpöl. En form i formen, miljontals iskristaller som valt att forma sig i ett särskilt mönster.


Av alla de mönster som skulle kunna skapas så blev det just denna. Och just jag, gick förbi, stannade, gick tillbaka och tog till mig informationen, som direkt var menat till mig och såklart, till alla andra som skulle komma att stanna denna dag för att beundra vad naturen än en gång skapat.


Jag tänker på skapelse idag, jag tänker på och funderar en hel del vad som kommer först, tanken, gärningen, skapandet, meningen, inspirationen, produkten, aha - upplevelsen, betraktandet och insikten.


Kan vi se allt som sker i naturen som meddelanden till oss? Ja jag tror det. Så vad säger då denna bild till mig?


Mer än det uppenbara att allt går runt?


Att allt går runt och att vi det, i den läroprocessen hela tiden får nya chanser att ställa tillrätta det vi inte lyckades med förra rundan, det vi inte förstod eller det vi inte ville förstå, ta till oss och lära oss av. Det kommer tillbaka, se naturen är generös, varsågod, en ny chans, prova igen!


Uppmuntran, som en förälder till ett barn, men så är vi ju också det, jordens barn.


Lära sig.


För vem och för vad?


För oss, för vi, för mitt jag, för att jag vill utvecklas och finnas här för att kunna visa andra, lära andra men i egenskap av en först, självuppfylld själ.


Jag vill se, jag vill ta del och jag vill lära mig, av vad naturen skapar.


Vad skulle denna bild säga dig, där du är, i ditt liv, just nu?



Halva tiden

Är ändå halva tiden


På många vis


Med många tankar


Men nu är jag här



Och snart, om lika lång tid



Är jag där.


Familjen på semester Del 1

4 pers. 2 hundar. Mat för 4 dagar. Packning. Påskgrejer. På resande fot.


Listorna blir bara längre och längre, vissa har tagit livsavgörande beslut, vissa vill bara bada, andra vill sova och någon surar över att det inte finns internet.

Finns det ens mobil täckning?


Kommer värmen att funka?

Mjölken att surna?

Kommer vi ens att hitta dit?

Frågorna är många, allt hopar sig och snart är det dax.

Hur det kommer att gå?



Gissa själva eller deltag gärna i inläggen som garanterat kommer att vara innehållsrika efter Påsk.





Kuckeliku.




Vem gör du dig till för?

Vem gör du dig till för?

Kan du med sanning säga att du alltid är du eller finns det personer eller tillfällen när du föreställer dig?


Varför i så fall?

Är det för att smälta in eller är det avsaknad av egen personlighet som gör att folk inte vågar vara sig själva?


Anses det i din krets vara socialt begåvat att kunna smälta in överallt= föreställa sig beroende på gruppering?


Anses det i din krets vara "fint" att vara sig själv ända tills någon är det och då plötsligt är det "skrämmande" att personen i fråga vågade stå för sina åsikter?


Hur har ni det med personligheten?


Påsk

Fint påskväder vi verkar få.

Eller inte.

Vad händer hos er i Påsk?


*


Succé

När man gör succé, eller jag omformulerar det.

Om ni Gör succé, NÄR ni gör det, hur hanterar ni det?

Jag vill inte säga att det händer varje dag men när det blir så, blir jag alltid tyst. kopplar bort det och kastar bak det till det som varit.

Jag älskar det jag gör och blir jättestolt när mina elever lyckas, dock har jag svårt at känna den där riktiga glädjen när jag är värd att göra det, som efter denna helgen som gått.

Utropen är varierande men samstämmiga, kursen är succé, du måste komma tillbaka.


!!!


Klart jag blir glad.


Men var är den champagnefärgade, bubblande buslyckan?


Idag är det regn, regn och som vanligt åter regn.

Jag tror att det är det mest använda ordet i min blogg.

haha

Snacka om fel fokusering.


SOL!!!


I eftermiddag blir det sol.




*



Lycka idag

Lycka kan vara många olika saker.

En del av dagen känns ibland si, ibland så.

Dagens lycka måste beskrivas med värme. Borde upplevas, kännas.


När man kommer till stallet och öppnar dörren, när alla hästarna gnäggar välkomnande och man smiter in från regnets piskande vindar. In i det av ljud och kärlek uppfyllda stallet där vännerna väntar.


När man kan dela en stund på neutral mark, med värme och kärlek för att beskåda, förundras och dela, om så bara för den lilla stund.


När man får ett samtal från nöjda elever som gråter av lycka för att man förändrat deras liv bara genom att vara den man är...


När man ser att solen skiner igenom regnet och plötsligt tar över och fyller hela rummet med värme.


Då kan man ta ett extra djupt andetag. Samla lite kraft, för att möta eftermiddagen, vad den nu än kommer att ge.




*




Och om igen

Åter föds en ny dag, som på beställning. Regnet har inte upphört med sitt porlande, plaskande, droppande, fallande.

Natten har varit tung och drömlös, fast drömmar, vad är det egentligen.


Jag skrev på ett forum igår att jag är rik.

Jag hade en upplevelse i söndags kväll i connection med bilden nedan, då jag insåg hur dyrbara vi är allihop. Naturen är fantastisk och vi är en del av den.

Naturen är också enkel, om vi frågar den om råd får vi svar.

Min fråga var om nyanser, hur hålla sig i balans, i mitten?

Naturen svarar att det finns svart och vitt samt en gråzon i mitten.

Det är upp till var och en i vilken del man vill leva sitt liv.

De flesta lever i gråzonen.

Många lever i det extremt svarta eller extremt vita.

Vem kan avgöra vad som är bäst?

DU

Ingen annan än du själv för att följa det du mår bra av och trivs med.

Idag är det grått.

Mot det svarta.

Men jag är öppen för ljus.

Släpper gärna in lite solsken.


Har fortfarande tanken om fullständigt miljöbyte.

Många tankar idag, över huvud taget.

Mycket att planera, göra, skriva.

5 boxar att mocka och allt annat på det, gör mig gott, får dagen att gå.

Fort.

Mot sitt slut.

Så kan jag önska ännu en drömlös natt.




*










Regn

Det regnar ikväll

Men det är ett varmt mjukt regn

Som flyter ihop med mig där jag går

och tittar in mot värmen som strålar

i alla hus med alla rum med alla människor

som är tillsammans.

När ska det sluta regna?

Tanken slår mig

såklart

det finns länder där man slipper regn i de massor som vi har här


Men det är ett stort projekt.


Har jag den energin?



*





Sorg

Ikväll tänker jag på sorg.

Kanske dumt när man sitter ensam. Att låta det skölja över sig. Som ett vattenfall, men inte med rent friskt vatten. Nej.

Svart. dyngigt. kvävande.


Jag har förlorat så mycket. så många. Men jag sörjer eller har sörjt, väldigt väldigt sällan.

Faktum är att jag tror inte att jag riktigt HAR sörjt förr. Förrän förra året.

Då jag miste mitt hem som jag älskade som - just mitt hem, för första gången hade jag hittat den rymd som passade mig. Och flera andra.

Liv liksom.

På senhösten förlorade jag någon väldigt fin. en liten ängel.

Det var då det kom.

Jag tror det var undertryckt sorg som flödade över bredden, jag tror det var ventilen för alla årens förluster. Jag tror det var då jag kände sorg för första gången i mitt liv, som fullständigt slet mig så mitt itu.

På gott och ont


Som så mkt annat


så har jag väldigt lätt att återknyta till just de känslorna om och om igen

Jag kan inte glömma, även om jag inte tänker på det varje dag

så känner jag en tom plats, eller ja, jag har en plats i mitt inre där jag planterat en gul tulpan.

Att förlora någon är så vidrigt, så hjärteslitande, så fullständigt fruktansvärt och det är i mitt liv en skräck.

När det då blir ett faktum...av olika anledningar river det upp sår som inte ens hunnit läka än.

Det gör så ont att jag känner det inte ens för börjar jag känna kan jag inte sluta och då blir jag troligtvis tokig.

Kärlek


Ont.


Smärta.


Ledsen räcker inte


Jag kan inte ens hitta ord och jag kan lova att om jag letade i alla lexicon i hela Universum skulle jag inte finna det rätta ordet ändå.


Så jag låter bli.


Lägger handen på min mage. Känner hur liten rör på sig för att hitta en bekväm plats.

Idag hade jag insyn. I ett universum som är så gömt men så exploaterat.

Jag kunde se fingrar, räkna tår, skratta åt minspel, men inom mig grät jag för i den ensamheten önskade jag att jag fick vara, där man inte vet bättre, där man inte än har lärt sig om tvåsamhet och hur det känns att förlora sitt livs kärlek.

Men jag vet ju.


Mkt väl.


Hur det känns.


Men jag har en tro.

Och den vill jag följa.

Jag är inte jag om jag tappar fokus på den tro jag byggt upp, det har tagit mig ett helt liv att inse, att den enda jag kan lita på, är solen, att den banne mig stiger upp på himlen varje dag, någon annan finns inte att luta sig mot, tro på, lita på fullt ut.

Och


Eftersom jag tyvärr har mina krav precis där.


Att kunna lita fullt ut.

Så funkar inte något annat


Att inte lita alls.


Då har man i alla fall instinkten till hjälp. För överlevnad.

Och det räcker ju.


Tills vidare.


Livet kommer och går och bereder oss i olika banor, jag kan bara hoppas att min plan jag skapade innan jag hoppade fallskärm till jorden ska visa mig något just i denna stund som jag kan greppa om, hålla fast vid, som en öppen dörr där ljus porlar in och värmer mitt ansikte.


Solsken


Utan förmörkande moln


image185

För att jag är värd det?


För att jag också, någon gång i livet skulle få ha någon som sa, "det ordnar sig"


Lika säkert som solens bana, som på bilden här ovan där jag fick vara delaktig i en färgsprakande solnedgång i söndags, lika säker är jag




På att jag nu vet


Vad äkta sorg är.






*











Insyn

På något sätt skrämmande

att man kan ha en insyn

i en annan värld

som bör vara skyddad för allt

men ändå på något vis

fantastiskt

förväntansfullt.


Men jävligt ensamt.


Avgrundsdjupt ensamt.


*








 


Flyga

Jag har aldrig gillat det. Känns inte som om jag ska överleva. Inte en endaste gång tror jag att jag ska landa och kliva ur planet, även om det hitintills skett.

Ett 30 manna - plan i brytningen mellan Fönvind och kyla, skapar-turbulens. Så pass idag att bergväggen kom lite väl nära några för många gånger.

"Det tar bara  7 minuter"

De 7 minuterna dog jag, flera gånger om, vi sjönk, kastades och vräktes runt i vinden, nära nära den där väggen.

Mkt riktigt..efter 7 minuter var det stilla.....glidande...tills vi skulle landa....djupa dalar, fallande, krängande, tårarna bara rann.

Vi var försenade in till Wien, sen tog det tid innan vi fick startsignal, dagens andra runda, veckans fjärde flygtur, det är som sagt inte min grej.

Starten var hemsk, vinden låg kvar men planet var ett stort "vanligt" plan så det krängde inte lika mkt.

Jag försökte bara blunda och tänka hemåt.

Då kom tårarna igen. För vad skulle jag tänka det för.

Sena till kastrup, jag kunde knapt gå. Spydde halvvägs till väskorna, tur där är toaletter överallt.

såklart skulle vi släppas helt i andra änden.

Lagom framme vid rullbandet såg jag när en kille tog min väska, hallå där!! sa jag, det där är min!

Eh!..- jaha sa han, men jag har en likadan...

Ja det har du kanske sa jag men den där är fanimej min!

Sen satte jag mig. mina ben skakade och jag kände mig bara uppgiven. för allt, för flyg o allt annat.

Ringde min syster och bara pratade, pratade pratade.

Kom på att jag suttit där i nära 45 minuter, vågade knappt röra mig, vågade inte tänka tanken att åka tåg pga: mitt illamående.

Efter lång tid tog jag mig samman. Köpte biljett, väntade länge på tåg. Väskan blev bara tyngre och tyngre.

Så kom då tåget, sittplats? nej vem skule resa sig för en gravid kvinna, det vore väl dumt.

Så blev tåget stående.

I minst 15 minuter stod det still pga: signalfel. När det väl började rulla rullade det baklänges, mot Köpenhamn igen. Då var tårarna inte långt borta - igen.

Slutligen landade jag på Centralen, asade väskan till en taxi och kom hem.

Magen har vänt sig ut och in flera gånger. Men jag kom hem.


I morgon börjar det. Jakten på resten av livet.

Illamåendet klär situationen.





Sov gott!







Från ett väder till ett annat

Här är det regn. Vad är det där? Snö säger de som vet. Otur eftersom jag inte har termobrallor som passar längre.

Flyga.



Inte högst på listan men får väl gå.


*



Kväll

Bara vara

Skönt






*




Envisa En Visa

En dröm, som tog form, och inte vilken form som helst...

20 minuter gammal nådde hon sitt mål, mjölkbaren, Envis som synden, vacker som en saga.

Det fanns bara ett namn att ge, En Visa, dels för skönheten, dels för sinnet.

image179

Jag har hela tiden fashinerats över hennes elegans, styrka och beslutsamhet, det är så mycket Nökle i henne att jag inte kunde önska mer.

image181

Fröken berättar om livets hemligheter för Lilla Visa...
Fröken...som är en speciell själ i sig..


image182

Hennes självklarhet, närvaro, allt...gör att man bara undrar...vad tänker du på lilla vän?


image183

Hur vacker kommer hon inte att bli som vuxen dam?

image184
(Foto: Karin Stillberg)

Idag fyller Visa ett år. Stor och rejäl har hon vuxit sig, lika fin i sinnet än.


Grattis världens vackraste ettåring!



En dröm som blev vår allas dröm!



*





Innebär fel ordning

Att allt under dagen blir "fel"?

Gick upp sist idag....inte särskilt vanligt förekommande...

Bredde mina mackor innan jag hällde upp kaffe....

ÅT mina mackor innan jag ens sippat i mig en slurk!


NÅGOT är tokigt...

Kommer det att vara Söndag i morgon?

Ska jag kvällsfodra i stallet?


Dagen ser ut att bli ok vädermässigt, lite ljus kan jag ana på himlen. I Österrike är det storm läser jag...inte så kul att flyga dit nu alltså...hoppas det lägger sig.

Jag vill ha Vårkläder! På tal om något helt annat...

Min garderon ökade ju (HAHA) ganska radikalt iom pipens framfart, så inte bara mer men jag känner för färglatt, ljust, soligt!

VÅREN kan väl ha sitt inträde...typ snart?

Så..om ett par dagar får jag se hur det ser ut på italienska gränsen, långt ner i Tyrolen, kanske jag kan bringa hem lite vårkänslor, färger och ...



KLÄDER



Därifrån





*s*







Skoja bara...

Det är ingen nöjestur, det är undervisning som gäller, med ekipage som håller hög klass, en verklig utmaning för mig men som också gör mitt arbete rikare.

På tal om RIK.


Det är vad jag är.

Men inte som NI tror.

Bara som JAG vet.



Underbart.



Ha en skön dag Ni alla!



*


Lång dag mot sitt slut.

Flickorna är bara för goa. Som systrar, som vänner, som busfrön.

Nu har alla fått sitt, mat, foder, rent o fint, godis film och mys o prat.

Nu ska jag krypa upp med en god bok, äntligen har det kommit en fortsättning på Otori-släktet!

Sen ska jag avkräva min man en ryggmassage för det är man som gravid värd minst en gång om dagen. Minst!

SEN

Hoppas jag sova tills jag vaknar för en gångs skull.


Natti.


*


Trött

Idag är jag trött.

Sådär genuint trött som man är ibland.

Jag kände det igår när jag somnade på soffan, "Låt mig sova i en vecka"

Natten har varit snurrig, jag vaknar så lätt vd minsta ljud, vakna, somna, vakna, somna, av och på, så..den där djupa sköna sömnen, som jag fick i soffan var redan avverkad, sen var det kört.

Nu är jag trött.

Vaknade kvart i 6.

Ut med lillebror och lyssnade på den tysta staden.

Konstatera att Kaffe, STARKT kaffe behövs idag. Grus i ögonen. Lika trött fortfarande.

Skön dag igår, jag kunde gå ut och äta utan att må illa över alla äckliga dofter, ett steg framåt, en ny vecka nådd, ett par kilo till.

Snart viktiga UL. Alla vill veta, vad blir det vad blir det?

Det vill nog inte vi.

Det blir vad det blir.

Och det blir bra med det.

Gos vaken nu, tidigt uppe som jag, snart frukost sen stallet, en fröjd att mocka idag, tror hästarna är nöjda som prinsar o prinsessor, tjockt lager med bädd av mjuk spån, härligt att slippa pissig halm.

Låt det bli lite sol!! Jag behöver ljus!

Nu kommer kramig gos, en fröjd, en ynnest, en morgonkram av äkta sömn, mys och gos.


SÖNDAG.


Hela dagen.


*

Kaffe

Morgontystnad, tvåsamhet, lugn.

Dagen består av mockning barn hundar katter hem resa och eventuellt om det blir en stund över. Vi.


Hoppas att solen visar sig idag, det hade varit underbart!


*