Sugen på Mer
Vad leder mig då till dessa tankar?
HÄSTJÄVLAR.
Ja. I sanningens namn gillar jag dom inte alls.
Förrädiska kryp som inte gör annat än att manipulera en.
Ja..jag förstår att jag behöver börja från början.
Hästbeståndet är obefintligt sånär som på en svart elak sur gammal valack. Jag älskar honom med hela mitt liv.
Han gillar mig. I alla fall när han får en morot då och då.
Vi har ett perfekt förhållande. Stå still eller få en smäll. Säger han till mig. Stå still så jag kan smälla till dig. Säger jag till honom. Och på den vägen är det.
Fler hästar är inte att tala om. Ja förutom en halvt bortglömd borttrollad åring som går o skräpar på landet.
Anyway. Jag ska komma till punkt.
Söndagens lektioner var precis lika fina och bra som vanligt, jag dirigerar och eleverna gör, perfekt samarbete som gör mig glad.
Tills en av hästarna strulade och sa..meeehhnn...min matte fattar inte.
Då...pling...hände det något mkt mkt mkt konstigt i mig...Jag fick lust att sitta upp.
Jo Ni läste rätt.
JAG ville sätta mig på kraken.
Och så gjorde jag. och det värsta var.
JAG GILLADE DET OCH DET GCK SÅ JÄVLA BRA!
Gunilla undrade om hon skulle hämta TV, Ägaren undrade om hon kunde få tillbaka sin häst.
JA bara log.
Nåja, eländet tog inte slut där.
Lätt irriterad över att jag hade gillat det hopapde jag av och anade redan efter en millisekund att jag inte skulle kunna gå idag.
Eftermiddagens sista pass var två systrar och jordens sötaste ponny, Systrarna brukar sköta sin ridning perfekt så jag brukar inte behöva lägga mig i så värst...tills den där känslan kom smygande igen!!!
JAG VILLE SITTA PÅ PONNYN.
Och så gjorde jag. Jag kom inte på mig själv förrän jag väl satt där o då var det ju försent! Då kunde jag lika väl se till o göra något vettigt.
Det värsta var, att jag gillade det IGEN.
Igår red jag alltså 2 gånger. och jag var inte rädd, tyckte inte det var läskigt, ville inte slänga mig av i farten och hade inte ens en tanke på en plan B.
Ok.
Det här är inte jag.
ELLER
Är det inte precis det, det är?
JAG älskar ju egentligen att sitta där på hästryggen och jobba, det ligger i mina musklers minne så djupt begravet att jag ALDRIG trodde det skulle titta fram igen!
MANIPULATIVA KRAKAR.
Och jag hade alldeles rätt.
jag kan fan inte gå idag
Woow Grattis ;) Inte vissta jag att DU varit rädd att rida? I min värld är det bara jag som inte vågar längre.... Kram//Wynja
Blev lite full i skratt när jag läste din blogg. Befinner mig precis i samma sits - träningsvärk av ridning efter långt uppehåll. Och jag har snart läst ut din bok "Konsten att tala med hästar" och jag är verkligen hänförd. Önskar så att jag ska våga försöka prata med min medryttarhäst. Jag har en känsla av att han har massor att berätta då han är en otrolig personlighet. Förstår att det är ett tag sedan du skrev boken nu efter att ha kollat din hemsida och läst denna blogg. Men jag vet ju att känslan sitter i :-)Efter en ganska otäck ridolycka och mycket ångest att brottas med är jag där igen. Och jag bara ler.....lycka till och tack för en fantastisk bok! //Anna
WoHO! :D hehe
Fniss, där bjöd du på dagens skratt:-))
Så härligt, det var väl meningen så att de skulle "bota" dig:-))
Må gott
Men då kan jag meddela att vi är 2 idag som har träningsvärk.....
Om du tycker lite synd om mej efter gårdagens barbackatur på benig arab, så tycker jag ofantligt synd om dig och din träningsvärk!!
hehe kanske visste hästarna bättre än dig?
Härligt att du följde känslan.
Trist bara att jag inte var med, hade tyvärr inte fått veta att du skulle komma hit alls, hade varit kul att vara med, eller iaf träffa dig :)
Veronica
Jag håller med Kats ;)