JAG

Nej så är det kanske, men något fel är det som är trasigt och inte vet jag, varför den vanliga sjukvårdens omdöme diagnos och åsikt har någon betydelse för mig, men kanske en gång för alla de skulle kunna hitta vad som felas mig.

Nu är inte fallet så och jag är då tillbaka på ruta noll vilket inte behöver innebära att jag inte får hjälp eller att jag inte blir bra, jag får helt enkelt gå ett annat håll bara.

Body - Mind - Soul

Det ena förgiftar det andra

Så...är det inte fysiskt så är det själsligt eller mentalt.

Själsligt,,,,,  Minnen som kommer upp..med sådan fart? Svårt att tro det men vad vet jag.

Mentalt..jo..det är ju första och sista stationen så...naturligtvis påverkas det.



Klarhet klartänkthet och struktur.

Jag försöker göra små sidoinsatser men det blir bara katastrofala följder, pappersarbete hemsidor etc. det MÅSTE vänta tydligen.

Instinkterna är de enda som fungerar men de är också på helspänn, överarbetade och går dygnet runt, slappnar ej av, inte inte bra alls.

Själsligt. Ok.finns det verkligen mer att bearbeta, jag trodde i min enfald att jag skulle vara över någon viss gräns och att livet skulle te sig ljust och harmoniskt på alla plan nu.

Livet skrattar mig rakt i ansiktet. Istället blir jag hypersensitiv mentalt hyperaktiv och kroppen rasar samman. Fin kombination. I mitten har vi en kärnvapenexplosion.

Naturen är behjälplig...och jag kom just på att jag är i behov att fågelkvittret...det där som jag hörde varje morgon ......

Inte Måsarnas ÄCKLIGA skrän.......utan de mjuka melodiska finstämda sjungande...vackra....som vaggade min insida till ro i takt med att solen gick upp och djuren i skogen började röra på sig...bort från människornas dagliga bestyr.

Just det fågelkvittret. Saknar jag.

Och ändå är det en lättnad, bördan är borta, och jag har det förhållandevis bra där jag är, naturen finns för mig att få, havet väntar på mitt besök och det finns till och med hästar på en (!) minuts gångavstånd.

Men det är inte hemma.

Hemma som i där.

Men det kommer det aldrig att bli mer så släpp det! Låt gå! Release!

Själen vill hitta hem och så länge jag inte har hittat hem kommer jag att vara fysiskt dåligt skick. Så är min slutsats.

Hela mitt jag värjer sig mot de "Låtsashem" som jag slungas runt i...som inte är jag och inte är mitt.

Kroppen får lida för att huvudet är dumt.

Här får kroppen lida för att själen vill hem.

Mentalt hänger jag med. Än så länge, med små återhämtningar mellan varven när jag hittat små hörnor som andas "hemma"

Som i en varm mule, en hov att raspa, en familjs återseende, mjukt fågelkvitter, hundar runt benen, solen i mitt ansikte.

Själen vill ha det så...MINA dofter ...mentalt lider jag svårt utan mina dofter..men det kommer igen. Mentalt gråter jag varje dag när jag måste stå ut med alla andra..icke så trevliga dofter...det gör mig tokig.

Jag behöver mitt...mitt och mitt...för att kunna vaggas till sömns....för att kunna sitta och slappna av...för att kunna vara och för att LEVA!

Jag levde en stund igår..med näsan i en hästpäls.....här kunde jag låtsas för en sekund att allt var som vanligt.

Men vem är det jag försöker lura. Jo...eller hur.

Vinden som slet..gödselstacken som stank..hovarnas doft som stod runt oss....underbart!

Jag är som en fisk utan vatten. Precis så är det. Är det konstigt att jag blir sjuk då? Inte eller hur.

Jag kan alltså här och nu konsatera at de fnns inga mediciner i världen som kan hjälpa mig, det enda som hjälper är    ATT KOMMA HEM TILL ETT HEM   ......   Där jag känner mig hemma. Så själen får ro.


Det längar jag efter.

Kanske det blir så igen.