JAG

30 grader i skuggan

Inga ord behövs




Pust

Vacker tid nu. men det är inte vad som glädjer mig mest. Sällskapet av dig till detta fantastiskt vackra land gör mig inte bara varm, det är tryggt och fint att du följer med och bara finns där, som den del av mig som du är.








Lite jobb, många småresor och massor av värme, gemenskap och LOVE.


*

Jag bara gick. planlöst. När jag tittade upp visste jag inte var jag var. Instinktivt gick jag vidare, som om kroppen hade ett mål. Inte jag själv.

När jag tittade upp nästa gång såg jag kyrkan. Min kyrka, Vår kyrka.

Den är så fin, mäktig.

Jag såg att dörren stod öppen och tänkte, tja, varför inte, det är många månader sen jag var här.

Sist jag var här var den finaste dagen i mitt liv. men också en av de mest tragiska.

Jag vann men förlorade.

Hur kan naturen vara så grym?

När jag väl satt mig ner, längst bak i raderna fick jag en psalmbok i händerna samt ett liten skrift.

Kvällens specialtema var Barnvisor och Barnpsalmer.

Hur kunde det vara?

Hur kunde...jag hitta hit...just ikväll?

Jag tittade bort mot damen som var kvällens talare, ett starkt ljus föll över henne och där för en stund kändes livet inte alls så krångligt. Inte alls.

Tyvärr avbröts min stund. Abrupt. Men jag hade fått meddelandet.

Om igen handlade det om liv.

Att leva.

Ibland kan man fråga sig hur bara, när barndomsminnen skäljer över en som en fors av svart sörja. Omsluter mig och kväver mig, inte sakta utan våldsamt.

Ny dag idag.

Regn.

Passar bra.

"Du ska inte tro det blir sommar"

Många visor som vi växte upp med, har satt sina små melodispår i huvudet. de sitter.

Några betyder mer, andra glömmer man efter hand.

Idas smmarvisa är nog, kanskeen av de som betyder mest?

Brunbrända ben, skrubbsår, blåmärken, sommarbarn helt enkelt!

"Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart"

Betyder så mkt mer än bara de orden.

Den frasen är levande, innehållsrik och så in i helvetes sann.

Livet.

SKAPAR VI SJÄLVA.

Livet.

Säger vi ja eller nej till.

När vi inte tror det ska bli sommar, när vi tränger in oss själva i hörn där vi bara ser vinter, tja, då blir det banne mig ingen sommar i heller.

VI måste plantera de där blommorna!!!

VI MÅSTE VÅRDA FÖR ATT KUNNA SKÖRDA!

OCH

Vi måste vilja. LEVA

Våga leva!

Om man håller på att skylla på andra i hela sitt liv så vårdar man ej. Då tränger man sig längre och längre in i sitt destruktiva hörn tills det enda som kan rädda en är en hjälpande hand utifrån, uppmärksamet utifrån

MEN NEJ SÅ ÄR DET INTE UTE I VERKLIGA LIVET

Var och en måste ta hand om SIG SJÄLVA först och främst.

Mår man inte själv bra kan man inte göra så att andra mår bra.

Älskar man inte sig själv kan man inte älska någon annan.

Känner man inte trygghet i sig själv kan man aldrig bli trygg med någon annan.

När Ida sjunger sin sommarvisa berättar hon inte bara om de oskyldiga barnens brunbrända ben

Hon berättar den stora sagan om LIVET som är så dyrbar...

Man måste tro

ALLT

Börjar med att man tänker så, att man tror, därefter kommer handlingen.

Säger man NEJ TILL LIVET, Skyller på andra, så planteras inga tankar och då blir det inget LIV i heller!

Barnen, alla barn, borde växa upp med rättigheten att få vara trygga, men nej så är det inte, då vi har föräldrar som säger NEJ TILL LIV och så fortsätter det, generation efter generation

UTAN ATT EN JÄVEL LÄR SIG ETT DUGG OM LIVET

Ändå så står vi där, skenhliga och sjunger med i kören varenda jävla skolavslutning

"Du ska inte tro det blir sommar"


Fy fan.

Trött, nöjd o glad med många fina bilder.

Sara från Stuteri Pepino med en av sina fina hingstar:

Att se sin bebis växa är......så fint så man kan nästan inte beskriva det


Visst är hon fin...lilla EnVisa



Tack Elisabeth och Frederic för er Hospitality!

Simon på väg till TV, Flickorna leker med Texas och jag har däckat på soffan. 4 resorb senare börjar jag må lite bättre. Värmen tar kål på mig.

Idag tänds en ljus för en liten pojke. En ängelpojke. Många tankar till familjen denna svåra dag!



*



Idag skapas förvirringens högborg i familjen. Syster köper hund med samma namn som min yngsta dotter. Missförstånd har redan varit på tapeten. "Jag hämtar Gos på Fredag" - Nej det vet jag inget om, vadå?


*


Natten var kall, kylig, djup. Värmen nära dig total. Som vanligt. Skönt. inga mardrömmar denna natt, bara sömn. Länge och gott.


*


Ryggen bättre men inte bra. Jag tar stöd med länden för att hålla magen uppe konstaterade Simon, så från länden sett och utåt mot sidorna är det ett helt paket kramp till och från. Bäckenet är fortfarande ok. Man får vara glad för det lilla.


*


Jag VILL ha en bakmaskin. Utfärden igår resulterade inte i en sådan. Det slutade med tomatplantor. Men man kan ju ha tomat i bröd!



*



Idag ska vi hämta "sol"stolar. Knallgula fina gamla stolar som vi fyndat. Men var ska vi ha dem? Vi behöver 7 rum till. Minst.


*


I helgen är det Ribban, hela helgen full av aktiviteter i Malmö, kul! Vi ska ligga på en filt och beskåda spektaklet med en välfylld picnickorg framför oss. Very Nice :-)


*



Kaffet är gott, jag vet inte hur dagen ser ut, jag behöver vita tights, snart ska vi på dop, katterna är lika knäppa fortfarande, jag måste packa min väska igen, Texas behöver barnvakt, vi måste hitta några krukor idag, samt även anfalla Willys, etc. etc.



Mycket är det men en sak i taget, i min takt får de ske känner jag nu, mer än någonsin, Lillan är så stor att magens lilla utrymme inte räcker till, igår vände hon sig 5 gånger, det är tufft, gör ont och tar andan ur mig totalt. Snart har jag passerat det sista 10 - strecket.....overkligt...häftigt...skrämmande.



Ha en skön dag idag!

Oj,,,

Än så är det det ena o än så är det det andra...

Idag hade jag lyckan att vara smärtfri i mitt bäcken, det resulterade i att jag longerade Blondie (En häst) en stund och lekte lite med henne.

På hemvägen från stallet kände jag att ländryggen drog ihop sig rejält...

Senare, innan ikväll var det ett faktum, total kramp.

Simon fick rycka in, massage och massor av mjuka händer så släppte det lite..men pst alltså...från att vara liite rörlig i alla fall till att vara strandad val igen.

GREENPEACE!!

Jag behövde landa idag. Bokstavligen. Och det fick jag.

En lugn dag, hand i hand, Lunch hos Italienaren i källaren, jordgubbstårta i solen på gågatan, inspirationshandel av viktiga gula stolar som jag öht inte vet var vi ska ha, en stund i solen hos korvagubben, inhandel av liten första mössa, en sovstund i famnen på soffan, musik som porlar och ikväll äta i kvällssolen på gården.

Då står man ut med livet.

Nu mys med Moa och bara konstatera att livet är helt ok.

En liten kvist syren ligger på bordet och doftar.


En veckas varande innan nästa flygtur. Med sådana dagar hinner man återhämta sig.

Hemma alltid lika bäst

Att få sova i sin egen säng är det bästa som finns.

Att få vakna med dig vid sidan och i stillhet medan solen letar sig fram över gatan dricka morgonkaffe, lyssna på fåglarna och

SE VÅRA TOKIGA KATTER LEVA JÄVEL

Är obeskrivbart mysigt.

Att börja packa upp och sortera babykläder var förmiddagens göra...spännande, känsligt, fint.

GUD så otymplig jag är...kom jag på igen...när jag äntligen orkat böja mig framåt, plocka ur väskan, halvkutig släpat mig till tvättmaskinen, tryckt in tvätten bara för att upptäcka att DÄR REDAN LÅG EN MASSA JÄVLA TVÄTT så det var bara att dra ut allt igen med bekostnad på både ryggen och självförtroendet.

GAH!


Meen.....hemma bäst. Snart hemma för resten av sommaren. Mysa med barnen, gå långrunda med den ludne (Hunden) Och bara klappa på fyrbeningarna som stilla mumsar sitt hö.

Härligt!

Bubbelbad med Rosendoft...

Sommarkläder

En lysande offert i handen

Ett mäktigt möte.

Håll tummarna!

Rosa bubblor blir lätt rosa moln som rosa drömmar.

Idag är det min dag.

Ända till Midnatt.

Kontraktet är påskrivet. Hösten 2009 ges boken ut.



*GLAAAD*

Trevlig middag med representant från Förlaget samt Trixie, sen ridlektion för Trixie för att visa vad jag ska skriva om.

Härlig dag med sol och fågelkvitter, nytt hopp massor av glädje.

                                           Anneke, Trixie och Gaylord.


Tack alla för att ni inspirerar mig!!!

Är mina tankar hos familjen, ja såklart som vanligt.

Dock är det en äldre man som får extra mycket energi precis just nu.

Jag funderar ibland på de olika personligheterna jag möter. Vad de ger mig, vad jag kan ge dem.

I går var vi 6 personer runt bordet.

Jag.

En konstnärinna med förkärlek för häst.

En Urmamma med endast barn barn barn framför sig och omkring sig.

En kvinna som konverterat till Buddismen och som driver sin egen skola inom Kampsporter.

En man som spenderar hela dagarna i skogen.

En man som tränar hästar  och programmerar datorer till stora företag.

Man kan bara spekulera i vad och vilka diskussioner som kan uppstå runt ett sådant bord....

Naturligtvis kom Svärdsporter upp, 3 av oss är intresserade och två av följet utövar det.

Hästar, ja såklart, vad annars liksom, de genomsyrar vårt allt.

Jobb, jo, det finns ju där alltid.

Mat, med efterföljande kaffe. Tja, livets viktigheter kan man ju inte bortse ifrån :-)

Men när allt var genompratat, när allt kändes avlägset, så fanns det och som vanligt, ÄR det egentligen bara en sak som är viktigt i livet,  Kärlek!



3 av oss kvarstod av middagsföljet till kaffet och kakan. såklart var jag involverad.

Kaffe, kaka och Kärlek.

Fattas bara.

Diskussionen blev både hetsig och sen, klockan var mycket när jag slöt mina ögon efter att ha samtalat med mitt  livs kärlek.

Efter en stund insåg jag at det var omöjligt.


Jag kunde inte somna!

Jag var bara tvungen att höra det en gång till.

Orden som är så viktiga.


Så jag pep iväg ett sms.

Och snart, väldigt snart kunde jag äntligen somna efter en otroligt lång dag med massor av känslostormar både i jobbet, med hästarna, i livet...

Skönt var det då att få somna med JAG ÄLSKAR DIG klingandes mjukt i mina öron.




Idag är det sol.

Idag skiner solen.

Hela veckan under kursen var det regn.

Gruppen var tung, tuff, jobbig, slitsam.

Alla var nöjda och glada på slutet. Så även jag.

Nu har jag två väldigt viktiga möten kvar.

Ett idag, ett i morgon.


Sen ska jag hem.

Efter det


Behöver jag inte resa ifrån familjen en endaste gång till i år.



De kan följa med mig istället.



*

Såååå nöjda vi är :-)

Vagnen är så fin, Simon säger att den är bra att köra, och jag är såklart lite avis att han redan prövat ...













Fiiint :-)

Jag har sovit sådär i natt. Krampen har kommit för att hälsa på i min kropp. Än sätter den sig här, än sätter den sig där, men kramp någonstans det har jag nästan hela tiden.

Musklerna drar ihop sig, stoppar blodflödet och bara krampar tills...de släpper!

Smärtan är olidlig.

Jag blir mest orolig när det är "Inuti" för nära lilla gumman, benen är en sak, detgör helveteiskt ont men det kan inte skada henne.

I dag ska Simon och Moa hämta en vagn i Danmark, tro mig om jag säger att jag kommer att se det som en förlust att inte få vara med o se när de kör Lejonvagnen för första gången, det är verkligen en miss...

Lejonvagnen är årets fynd, vi väntade ganska länge för vi visste att den skulle komma, precis en vagn vi ville ha.

1960

Året känns inte så bekant va?

Brio fanns redan och producerade redan då fina vagnar.

Vagnar nu är...ett paket plast för 7000:- !!! Aldrig i livet säger vi båda, det skulle vi aldrig lägga pengar på.


Så..

Vi hittade en Lejongul kombivagn med en röd sitt-insats från sent 60 - tal i nyskick!

Den har stora hjul och är sååå vacker!!!

Och såklart ska en Lejonflicka ha en lejongul vagn....fattas bara.

Igår fick jag en skydds-sten av Trixie, den ska skydda mamman och barnet från dålig energi. Det var när jag mellan kurs och föredrag låg raklång på hennes soffa.

Tack sa jag o la stenen på magen.

POFF

Så vaknade gumman och sparkade till så hårt att stenen flög av!!!

Vi skrattade gott och jag la tillbaka den.

Poff - poff.

haha

Jag fick ta bort stenen igen. det gick inte för sig - alls.

På kvällen i horisontalläge igen tog jag stenen och höll mot magen. Gumman hade sovit sig igenom föredraget och sov än.

JJJäääklar vilken cirkus det blev!

Stenen fick avlägsnas genast och efter en stund somnade hon igen.

Tänk att jag kunde kittla henne med en sten utifrån *fniss* ganska häftigt.

Idag ska regnet vara över, skönt, vi behöver lite värme såhär sista dagen på kursen, för ett varmt avslut.

På det hela stora sammantaget har jag lärt mig massor på denna resan.

Det största jag fått insikt i IGEN- Är hur viktig mamman är för barnet- ända upp i vuxen ålder, tänk vilka trauman som kan skapas då föräldrar inte är just vad de ska vara-. föräldrar.


Snart är det Tisdag.


Det blir en jobbig dag.



*

När stora flickan var liten. Hennes tro på saker och ting var enkel.

"Mamma jag tror på mig, inget annat är lönt"

Tänk så kloka barn kan vara.

Så en dag frågade hon varför barnen i hennes dagisgrupp trodde att regn var Guds tårar...

Tja sa jag, för att det kanske är så?

"Nej men mamma sa hon då, regn är tårar från den som är ledsen ju"


Idag som skrivet, för en stund sedan, är det mina tårar som faller.

Varför vet jag inte riktigt.


Känslor, sådant som känns, gör ont, saker man minns, känner...

Inte bara en lång dag idag. Även tung.


Vad är sanning?

Det regnar än...

Lång natt....har gått över till lång dag.


Grått.

Vaknade sent, för att jag la mig sent. När jag väl lagt mig var jag pigg och gick upp igen. Vid ett somnade jag och låg o drog mig länge nu på morgonen.

Bor i en lägenhet i ett familjehus och äter frukost nere i stora köket, men brukar ha kaffe själv här till min första stund.

Såklart var kaffet slut och jag hade inte hunnit köpa nytt i morse, så i duschen förbannade jag mig själv å det grövsta.

Nyss utkommen ur badrummet knackar det på dörren och utanför stod husmamman med en rykande varm kopp kaffe, mitt leende var äkta kan jag lova.

Så nu sitter jag här, ganska nöjd trots avstånd, med en sovande bebis i magen, en kopp kaffe och en lugn skön stund innan arbetsdagen börjar,


Regnet öser ner men det är helt ok.

Idag är andra dagen på CBC.



Kommunikation! Spännande.

Varje ny gång jag packar min väska och åker iväg, får resandet nya dimensioner, det är ju alltid nya perspektiv på saker och ting.

De som känner mig känner till min flygrädsla, som jag ständigt dras med, kämpar med och lider av.

Varje gång jag sätter mig i planet vet jag att jag ska dö, detta är sista gången jag fått se mina nära och kära igen, inte kul, inte kul alls och såklart något som tar mkt energi ifrån mig.

Dock flyger jag.

Tid och även pengar ibland styr, men mest tid, jag sparar oftast upp till 2o timmar per sträcka att flyga, 20 timmar som jag spendera med min familj, värdefull tid. Så..

Jag biter ihop och gör det. Om och om igen.

Jag var i chocktillstånd första gången jag skulle resa Ifrån Tyrolen, då planen som snirklar därnere i dalgångarna som störst är för ca: 40 passagerare.

Propellerplan modell större, jag trodde omigen att jag skulle dö.

Men resan gick bra, då också, inga problem förutom turbulensen som alltid inträffar innan man lämnar dalen.

Stora Charterplan är inte heller ok men på något sätt...känns det mer som en..buss(?)

I alla fall känner man inte varje krängning i ett större plan, det jämnas liksom ut.

Så var det dax igen...

Bremen here I come...

I Loungen var det ite underligt, 5 passagerare väntade med mig, skulle vi inte bli fler?

Men nejdå, när bussen kom för att köra oss till planet var vi fortfarande bara 6 passagerare..och körde låångt gjorde vi.

Jag kan inte beskriva min känsla när jag igår klev av bussen och tittade på ett 10 - manna plan som skulle ta mig till Tyskland. Skulle jag? Eller skulle jag bara vända på klacken?

Jag gjorde det.

Jag krånglade mig uppför den lilla trappan som man bara fick beträda en och en, smalt och trångt och väl inne klämde jag mig ner på första bästa säte.

Hela jag skakade.

Jag hörde de spridda osäkra kommentarerna från de andra passagerarna men själv ville jag bara blunda och låta det vara över.

1 tmme i ett mini-propellerplan var väl inte riktigt vad jag tänkt mig, i 7:e månaden 17 kilo + med fruktansvärd flygrädsla.


SUCK


Glad var jag för den vindstilla dagen.

Piloten passade på att snirkla lite extra för att..? showa? visa storstäderna längs vägen? Ja inte vet jag, vad jag vet är ATT JAG SÅG PRECIS ALLT HAN GJORDE EFTERSOM DET VAR EN ÖPPEN JÄVLA COCKPIT och någon flygvärdinna fanns såklart inte, vart skulle hon knata omkring? I taket?


Själva resan var ok, det tar emot att säga det men jo, den var ok! Hade det inte varit för Bullret som var så extremt högt att mina öron höll på att sprängas och för bebis i magen som sparkade hej vilt under en timmes tid så skulle jag säkert tom. kunna slappna av och njuta av usikten!

Men fy fan för landningen!

Ner kom vi, (Såklart)

På skakiga ben tog jag min väska och vaggade ut till utgången, ramlade ihop i bilen och hade bara en tanke i huvudet..fan...jag ska ju hem också.

Solig dag.

På många vis.

Nu vet vi hur bebis i magen ser ut. 3D Ultraljud på klinik i Köpenhamn var precis sådär häftigt som vi önskade.

Vi vet också vilka färger vi kan inrikta oss på :-)

Så fin, så vacker....så fullständig!


Ströget på vägen hem, en glass i handen, varma fina känslor, minnen av middag i hamnen och en skön heldag i sol och kärlek.

I morgon flyg, tufft men snart är resorna över för en längre tid. Skönt, skön känsla att bara få vara.


*

Jag har fått ett ganska så hedervärt uppdrag.

Kanske man inte ska ropa hej..men nu jäklar...händer det grejer...


Att jag, lilla lilla jag .....ska visa...vad god ridning är...bland de höga hönsen i Vechta...är....mer än vad jag kan ta in i min bomullshjärna idag.


Rapport kommer såklart, fattas bara. Tummar behövs, elaka tankar speglas tillbaka, så ni vet.

---

Var var det meningen att man skulle ha sin fokus ikväll, under programmet körslaget?

På Gry Forsells bröstvårtor eller på musiken?

Jag undrar jag, förvisso föredrar jag musik framför hängbröst, men dessa två uppenbara blickfångare var det nog inte bara jag som reagerade över, hallå, Gry, fy vad smaklöst.

nej jag är ingen moraltant, jag har bara den goda smaken att säga vad jag tycker.

Och på tal om god smak, rätt kör vann!

Det begravs mördade barn hela tiden. Varje dag, dygnet runt på vår planet, varje dag, i vårt land.

Jag tycker att media har ett ansvar, ja, men what about the others???????

Idag får media sitt lystmäte, vad resulterar det i?

Jo

UPPMÄRKSAMHET

Till vem?


Jo till dom jävla svinen som begår övergrepp, brott och som MÖRDAR barn hela tiden!


Hur fan kan vårt Massmediala Sverige tillåta att det hålls begravning i TV för någon som mördas alls?

Ser man inte vad det föder och triggar igång?


Får det vara såhär sjukt?


SVAR NEJ.




Sjuka ting, beteenden, mönster, dessa ska man TIGA ihjäl, inte fan blossa upp dom som en JÄVLA cirkus!!!


Jag missunnar ingen uppmärksamhet, jag vänder mig endast mod den fruktansvärt snedvridna massediala uppmärksamheten vissa händelser får, jag kan inte trycka in det i min platta panna vad NÅGON mer än MEDIA ska vinna på detta.

Usch fy och blä.



Förövrigt är det en bra dag idag om ni undrar, jodå, tack så mkt!

Och vi åker mot söder.

Snön lämnade vi kvar men tar med oss den varma energin som man bara kan få härifrån.


*