JAG

Idag ska jag få snusa på en hästmule. Det är en underdrift att säga att det gör mig varm.

Jag vet att detta är en stor del av sorgen som tynger mig, det är ju och har alltid varit en så stor del av mitt liv.

Jag har Hemlängtan, svår ren och skär Hemlängtan.

Geografiskt...såklart, jag finns inte längre på den plats som gav mig glädje och liv, fattas bara om det inte skulle kännas. Rent Logiskt borde jag automatist jämföra fördelarna men i nuläget badar jag i nackdelar.

Känslomässigt...är jag hemma men det störs ut av sorlet, oljudet från allt annat.

Jag blir galen utan hästarna, fullkomligt dum i huvudet och bara att få veta att jag ska få klappa luden fyrbening idag gör mig glad så jag gråter. Löjligt kanske. Men så är det.

På Fredag är det dax igen, då ska jag få klappa på Häst igen....och inte vilken häst som helst, det har han väntat på den gode Herrn, det vet jag.

Jag har fortfarande chansen att resa ner i helgen och ha ett par lugna dagar hos mina Österrikiska vänner, de "hotar" med att skicka biljett bara jag kommer så de kan se att jag lever.

Känns konstigt, allt känns omvänt och brukar det inte vara så att det är hon den där med alla färger i håret som brukar vara den som tar besluten?

Fan vad jag är Passiv!

Det där Vacuumet, tar det aldrig slut?

Jag hör att ni pratar runtomkring mig men jag är ledsen, det går inte in! Jag hör er inte!

Allt är endast ett stort sorl, som Bin i en glasburk och det kommer inte ett endaste vettigt ord till mig, allt sorteras bort och slängs.

Dagen gryr..jag har suttit och tittat ut sedan kl. 04.15. Det kan bli en fin dag. Rent vädermässigt alltså.

Förövrigt så hade jag nog skitit i vilket om det inte hade varit för att det existerar glädjeplättar i mitt liv.

Pussa på Hästmule, måste säga...att mina tankar varit upptagna med att undra


var i helvete mina Blundstone tagit vägen!!!


En annan fyrbent luden sak vaknar....tittar storögt på mig. Han har sovit nära mig hela natten, han vet så väl, här behövs inga ord.

Dax för morgonrundan.