JAG

Behöver ni också solen? det räcker med en strimma av ljus, av värme...så stannar jag upp...vänder mitt ansikte mot strålen och tar emot näringen, den underbara sköna energin.

Jag är beroende, och det är inget jag vill vara utan.

Grått regnigt och trist känns kallt och deppigt, men tyvärr så är det ihållande och starkt, verkar aldrig gå om.

Solen träder åter in på Torsdag, det vill säga, jag anländer till mitt älskingsland, Österrike

Österrike är inte bara ett land med berg kullar och världens vackraste flod, Österrike betyder så mycket mer.

Österrike är en del av det hemma jag fortfarande söker, här känner jag mig avslappnad, glad och som mig själv. Här kan jag vara jag.

Mina vänner är mer som min familj, precis som en familj, alltid där, mer eller mindre.

Det tunga jobbiga och gråa som ligger över mig, täcker mig som en våt äcklig yllefilt bytas ut snart...om bara några timmar, mot en lätt blommig sjal som blir lätt att bära.,

1 vecka med glada skratt och mycket värme, den sol jag behöver, så väl jag behöver det...

Tankarna är många och ibland övermäktiga. Existensiella frågor varvas med teorier om kärlek och gemenskap, boende och vänskap.

Tyvärr täcker filten över de få strimmor av ljus som hade letat sig fram, kvävde hoppet och tog det med sig i avgrunden.

Nya cirklar öppnas och gamla sluts, sår luftas och läks, inget blir som vanligt igen, allt är sig likt.



MAN KAN INTE LITE PÅ NÅGON.

Inte ens sig själv.