JAG

Om alla hade den utsikten jag har just nu

Om alla fick chansen att uppleva det jag upplever just nu

Om alla bara...en liten stund...fick vara...i just detta nu...

Fanns det inget som stoppade solen att lysa för alla.

Solen gick upp och gav ljus över trädtopparna, ljuset spred sig över byn nere i dalen, hästarna står halvvägs ner i dalen och väntar på sitt hö...Midas skiner, han strålar som guld, denna fantastiska...underbara häst.....tårarna var inte långt borta igår när jag kom hem...eller hit ska jag kanske skriva. Fast det känns som hem.

Midas...vackra fina underbara Midas...han har det så bra här....han är så nöjd och det gör att mitt hjärta kan kännas lugnt..

Denna stillhet här råder, denna genuint varma familj som med öppna armar välkomnar, detta hus, denna plats....denna skog...ja till och med maten...igår..var som..hemma...glada skrattande människor...en vanlig vardagskväll..ren glädje och gemenskap.

Som en stjärnhimmel......där en stjärna länge varit vilsen men äntligen funnit ro i sin egen bild...så...precis så är denna plats..och att få ta del av denna ro är obeskrivbart.

Människorna börjar vakna här...solen har letat sig in i köket och sprider sina varma lena strålar en bit in där jag sitter...lyssnar på mjuk musik...dricker mitt kaffe och diskuterar....funderar och ventlilerar livets allvarligheter.

Idag är en dag med sol...med upplevelser och med glädje...det tänker jag absorbera och njuta till fullo av.

Vad som än sker så vet jag...hemma finns kvar..för mig att ta del av precis när jag vill...det är en del av den trygghet som jag letat efter i hela mitt liv och se...den fanns.den finns..den är.

Midas kommer upp mot huset nu...blinkar och tittar ut över skogen...ser in genom fönstret...ser han mig kanske...väntar han på mina händer mot sin hals...min mun mot hans mule....mitt sinne mot hans hjärta.....



Värme...