JAG

Här sitter jag. Mil från vänner,, mil från familj, mil från mina djur och mil från så mkt och många som betyder så mycket för mig.

Solen går upp över kullarna här, 1 timme väster om Wien är det fortfarande bara kullar ;-)

Idag har jag ett möte med mina lärare samt en av mina lärarassistenter. Det blir en speciell dag. Vi ska till Wien och ha en introduktion till en ny utbildning och teamcoaching samt äta gott och bara strosa runt i det vackra vädret i Världens finaste stad.

Wien ruvar på otroligt mycket historia, här kan man hämta vilken information man vill från svunna tider och har man som jag ett öppet sinne för att se det lilla extra kan man få reda på än lite mer.

Lärarna ska idag få känna på hur det känns, jag ska leda dem mot att känna av platser, vad som hänt, positivt negativt och olika dimensionella energier ska dom få prova på att se, höra, känna vara i.

Jag njuter. Livet är mjukt, rosa, rofyllt och tryggt. För en liten liten stund njuter jag, av att bara vara. Jag vet att Illusionen är som störst när man släpper taget så här men just nu i denna stund, njuter jag.

Jag fick höra en älskad röst igår, visst, jag kan återuppleva rösten hur enkelt som helst i mitt inre men att verkligen få höra den gör mig varm och glad, det betyder att det är lättare att stå ut och lättare att få stunder som denna, i ett enkelt varande trots många mil hemifrån.

Jag kände att du försvann en bit i natt, vet inte vad som skedde men jag vaknade av en tomhet som det var längesen jag kände, den bra, lugna känslan är inte helt tillbaka..varför försvann du så en stund?

Jag vet att jag tänker för mycket, men så är det och annars vore det ju inte jag.

Från och med igår startade en otroligt viktigt process. Jag har tagit mig an 2 special privatelever. De kommer att bli undervisade tillsammans och var för sig tills de kan ta över mina behandlingar ute I Europa. Underbart, äntligen är den bollen i rullning.

De får börja med att studera allt från grunden, anatomi, dimensioner, energier, allt. Ett spännande projekt!

Jag har min målsättning, min dröm, att vid 40 års ålder, vilket är om tre år, så blir det inte mer flaxande såhär, då har jag mina skolor som jag i stillsamhet undervisar på, kanske tar jag någon extra special behandling i undervisande syfte, that´s it. Behöver jag säga att jag längtar :-D

I går kväll hade vi en mycket trevlig sammankomst, gamla vänner, nya vänner och många underbara skratt, det är så befriande att kunna skratta åt ingenting, med varandra, bara sådär spontant, och den omkretsen jag befinner mig i härnere, bland mina lärare, organisatörer, kontaktpersoner och vänner, det är helt otroligt, vilken dynamik! Vilken känsla! Så mycket Kärlek!

Jag saknar dig. det var en stor miss i protokollet att vi inte kom iväg, att jag blev sjuk, vad menas med det, varför skedde det som det skedde, varför skulle jag inte träffa dig denna gången? Den kontakten vi har är så unik, så varm, så fin, det betyder så mycket för mig att möta dig, krama dig och ha våra långa pratstunder, långa, långa diskussioner om livet, du fyller alltid på med ny näring, nya skratt, ny kärlek till livet, till hästarna, till Universum. Du är en så fin vän och jag AVSKYR att denna dagen som jag sett fram emot så länge inte blev av. Jag menar, hur många chanser per år får vi att träffas.

Så, vad var meningen med det? Varför? Skulle det kännas annorlunda nu? skulle det inte vara som vanligt? Hur starkt är bandet som gör att jag känner dig så nära ibland, och som gör att du ringer mig och skrattar lite åt livet i allmänhet bara för att jag tänkt ditt namn precis.

Du är en otroligt speciell person och jag är glad över att få vara en del av ditt liv, men jag saknar dig väldigt mycket och det känns som ett stort hål och en miss att det inte blev av denna resan. Jag tror ingen, ingen kan förstå bandet vi har, och det är kanske lika bra det.

Jag hade en Coaching igår, den berörde mig djupt. Djupt. Att jobba med barn som ingen kan få kontakt med och att lyckas FÅ kontakt..det är ett livets under. Han log mot mig, höll min hand och kindernas vanliga grå färg byttes mot en rosig glansig nyans. Det är livet, kärlek och förståelse för individens unika kvalitet. Fantastiskt. Hur kan man tycka att ett barn är onormalt? När ska människor förstå att barnet är UNIKT ,med speciella KVALITETER! INTE onormalt. Bara UNIKT och speciellt.

Människor är så ELAKA! Hur lätt är det inte att stänga in och tysta en liten själ bara för att han inte passar in i de "Normalas" ramar. Gör mig illamående.

Nu är det dax för frukost, Lägenheten är full av folk och hundar, lite föreberedelser sådär på morgonkvisten, lite undervisning i förbifarten och lite skratt, lite organisering och lite coaching. Full rulle alltså som vanligt.

Jag återkommer med en spännande beskrivning samt bilder från dagens Tripp till Wien.

Men. Du är fortfarande inte här. Var tog du vägen?  :/