Drömmen
Jag befinner mig alltid mitt i en lägenhet när det börjar. Lägenheten ändrar sig efter hand likaså möblemanget som finns. Storleken på lägenheten kan variera mellan slott och koja, möblerna varierar från pinnstolar till slottsmöbler, ibland är det 26 rum, ibland är det tre lägenheter i en och ibland är det ett stort hus. Ibland ser jag till och med huset utifrån.
Är detta jag? Är det min inre bild av mig själv? Är det kvinnan jag bor i som är så fullständigt maktlös i sitt komplicerade liv att hon väljer att möblera om vartefter dagarna går för att anpassa sig i mängden? Är det situationer som dröjer kvar i mitt undermedvetna som vill visa på saker och ting att allt är föränderligt? Att jag är den som bestämmer och vill jag bo med min själ i ett slott så gör jag det, då är jag vacker oavsett vad någon tycker eller tänker om mig. Kanske, om jag tittar ut genom ett fönster så hittar jag en trädgård full av väldoftande blommor?
Eller ska jag nöja mig med en bakgårds skitiga damm och en olustig lyas tragiska arkitektur då jag väljer hur jag ska må? Då måendet visar sig i fysiken kan man ju undra. Och om jag då väljer slottet med trädgården vad ger det mig för rätt att skina och glänsa när jag inte räcker till för mina barn? Mina medmänniskor och mina djur? Har jag rätten att känna mig och att vara vacker? Har jag rätten att vara älskad, fri och obunden från ångestens smetiga kval som stryper mig och binder mig.
Har jag rätten alls?