JAG

Varje gång jag reser känner jag dubbla budskap inom mig, till mig.

Jag älskar verkligen att undervisa, det är när jag är som bäst, starkast, gladast, att kunna sprida, ge mina kunskaper.

Jag avskyr verkligen lämnandet, och att bo på olika ställen, det är hemskt, hemskt hemskt.

Jag vet nu hur jag ska inrikta mitt görande, jag har satt upp några viktiga mål, och jag ska följa den planen, jag _följer_ den nu.

Undervisning blir ordet och jobbet får någon annan göra, jag är inte den enda som kan det där med häst, så otroligt många duktiga terapeuter finns, min del är försvinnande liten.

Det kommer att ta ett tag, bli som i ett övergående till det som är mitt mål, på vägen kommer jag att undervisa en grupp terapeuter i de viktiga moment som jag önskar ska leva kvar.

För övrigt ska jag inte längre....frysa, hungra, vara sömnlös, sova på en hård soffa, höra familjegräl, vara utsatt för dålig planering, nonchalans, etc.

Jag är nöjd och glad för min insikt, det har tagit många år att komma hit, nu är det dax för mig att börja ge till mig, från mig.

resandet är ok, när det fungerar, men det är sällan det är så. Livet visar _tydligt_ att en förändring bör ske NU. Jag lyssnar, går igenom, tar till mig och accepterar. Universum talar tydligt ibland.

Jag vill jobba mer hemifrån! I detta underbara hus, på denna underbara plats, där jag och många andra trivs så bra, det är verkligen som att komma hem, en liten stund här och man mår bra, huset är snällt, energin är välgörande och man vill bara sjunka ner i en soffa och stanna, just där och då.
Det är lätt att skapa här, man finner alltid ett rum som passar, en hörna att fundera i.

Jag älskar verkligen att bo här, för första gången i mitt liv känns det som en paus, det kan väl inte vara fel.....