Några dagar till....
Många har gått vidare, nej såklart är inte det positivt, men om man ser hur det för människor närmre...i sorg..så kommer det ju alltid något gott ur det.
Många som fötts, jag minns när DÅ kröp under golvtiljorna på gamla stallets loft, bara för att rädda fem skrikande kattungar.....
Fölen...3 underbara föl har fötts här....
Alla vilda djuren...och alla vilda historier vi har att minnas här.......jag ler vid tanken......alla gäster vi haft.....alla fester....alla underbara tokroliga happenings....
Tänk bara när Lina och Jenny skulle gå en genväg i snön....*Dör av skratt*
Vad minns ni från Gården?
Nu ska den lämnas i alla fall...med stor sorg måste jag säga, för ingen annan stans, i hela mitt liv har det varit så mkt HEM för mig...som här.
Jag minns hur den där genvägen gav mig århundradets förkylning! ;) För inte är det skönt med 10 kg snö innanför trosorna!
Det jag saknar på gården, är värmen! Och det tror jag har allra mest med människorna som bor där att göra! Och jag tog med mig mycket därifrån. Ettapen på Blommeröd förändrade mitt liv, till det bästa,
även om jag inte såg det då. Men vi som är lite tröga behöver extra lång tid att förstå! ;)
Jag önskar dig lycka till Carola! Och hoppas innerligt att du ska trivas i ditt nya hem.
Kram.
Eh, jag är inte världens bästa kartläsare va? Tror det var kompassen som saknades....därför det blev som det blev *vissla*
Håller med Lina. Värmen...både från människor och djur. Alltid så roligt!
I övrigt är jag för gråtmild idag för att ens försöka mig på att tänka på minnen... :S
Bamsekram, och detta, det blir så jäkla bra!
Kommer ni ihåg när Prometido bestämde sig för att flytta väggen till sadelkammaren?
När vi försökte kratta ut flisen för hand?
När vi hade träningsvärk och inte fattade att det var för att huset var så stort att springa i?
När vi fick INTERNET känslan där alltså *s*
osv. osv.
:)
Promes rivning, den hade jag glömt! *skrattar hysteriskt* Han tyckte väl att boxen var för liten eller nåt. Fast då måste han ha jäkligt dålig uppfattning om ytor.
HUR tog han sig ur den inbrottssäkra boxen egentligen?! Fattar inte.
Ogräs. Jag kan fortfarande få mardrömmar om det.
Och M´s kommentar...den fick nog oss alla att lösas upp i atomer.
Vi ska aldrig mer tömköra på en grusväg va? Eller i alla fall springa i något olämpliga skor? Stackars Lina som fick göra allt dagen efter, när vi kved med benhinneinflammation....
Den där jäkla flisen...uuuh. Den hade jag inte bara glömt, även förträngt...tack för påminnelsen. Inte. Haha.
Linas hysteriska rädsla för vildsvinen.
När jag och Midas träffade på djuren i skogen, inte bara de förbannade vildsvinen, utan på samma runda även en äcklig grävling. Har nog aldrig galopperat så fort i hela mitt liv!
Alla tårar. Misse och Nökle.
ALLA djur som kommit och gått.
Alla människor vi fått träffa.
Nåja. Vi fick i alla fall skånes snyggaste ben när vi pulsade genom en meter snö i två månader!
Varför inte passa på att minnas De vita hjortarna? Eller Pometidos rymning under buketräffen? Ett gäng hysteriska bukefalister och en lös hingst, en dag att minnas! Eller varför inte den kvällen när jag och Jenny satt hingstvakt i köket, efter ytterligare en rymning... var det midas den gången? När det började smälla på övervåningen, gud.. vad jag var rädd då!
Vildsvinen ja! De ger mig mardrömmar än idag. Men, vi måste hålla med om, att hur fördjäkligt det än var till och från... så skrattar man ganska gott åt det idag.
Mie och Prosit åker fel på väg till Carola....*garvar*
Mie skickar sms till carola att vi är lite sena, varpå carola, lite halvhysterisk, ringer upp och frågar vart vi är, och om jag säger åker eller skog så skriiiiiiiiiker hon!!
Så Mie svarar;
"Kyrka?"
*garva*
Alla energier på gården, klappar på axeln av "gäster"....
Jag önskar så mycket att jag hann besöka gården och alla dess varelser. Det var när Jenny och Lina bodde där som jag började få kontakt med Jenny. Mina minnen från gården är alla berättelser man har fått höra. Både Lina och Jenny har berättat så mkt gott om den där speciella gården som jag en dag ville besöka.
Jag önskar dig allt gott Carola, och hoppas att du kommer kunna finna ro i ditt "skafferi". *ljus, kärlek och kramar*
Vilket underbart ställe, hjortarna vildsvinen (kan väl diskuteras) Dundergossen var väl inte överförtjust men nattsömnen var god.Även för oss tvåbenta. Åh vilket hus, ljuvligt.
Hoppas verkligen att du kommmer att trivas på det nya stället.
Vi hoppas på besök 5 juli (tror jag det var)
Kramar Gunilla o Cicci
En peron som hittat hit genom lite sidospår och villovägar. Gillar ditt sätt att skriva i bloggen, det känns så äkta! Jag hoppas att du kommer trivas i ditt nya boende även om det inte blir samma hemkänsla som på gården.
Önskar dig all lycka!!!