JAG

Besked besked besked..börjar bli tjatigt va... :/ Jo..snacka om det..men i dag har jag i alla fall fått besked om att jag ska få besked senast i morgon..och då vet jag om det blir lilla huset i ystad. Håll alla tummar ni kan!

En orkanliknande dag, som blev väldigt happy under dagen och lite kul var det att handla idag, inte lika drygt som vanligt. Möller och jag var i Ystad och storhandlade så nu kan vi äta några veckor igen..tänk så trist det är att storhandla..och vi drar alltid på det för länge.

Grekland.

Alltså..jag har inte fattat det riktigt...jag är nog lite i en konstantchock.......det är så mycket nytt..att vänja sig vid...saker som...jag innerligt visste..borde existera men det fanns aldrig för mig....jag fick aldrig känna på det...aldrig vara i det..aldrig ta på det..aldrig medverka..usch...det är så många minnen....som inte finns! Aldrig blev tillverkade!

Allt har varit så..tomt....

Jag har precis upptäckt varför jag jobbat som jag gjort i mitt liv...driven...driven...framåt...för att fylla tomrum...för att känna...för att må...men jag bara jagade ju!

Och så stannar det rusande tåget...gnisslande tjutande skriande...och blir stående..helt stilla..och i det tillståndet..var jag ganska länge..och har nyss...så smått vågat stega framåt ifrån..våga tro hoppas och känna.

Erfarenheterna säger inte ett skit för det finns inga! Inget att jämföra med! Inget!

Plötsligt har jag en betydelse. Kan det bli finare? Plötsligt är det inte bara jag som ger och ger och ger utan jag får! och får ännu mer!

Och socialt...jag är lite...tagen..jag får medverka socialt...som jag alltid drömt om..som en liten flickas rosa oskuldfulla drömmar..så har det varit.."Tänk om" "Tänk när".....Jag är med..jag får vara med! Jag är innesluten, jag innefattas....  DET är nog den största chocken och den får mig att gråta hejdlöst..

Hur kan jag levt som jag levt? Ensam ensam ensam..även i tvåsamhetens finaste varande var jag så ensam som någon kan bli..bara..bortglömd, lämnad och oönskad. Suck...hur dum var jag? Varför? Jo..jag vet. Man är nöjd med det lilla...det är ju så...Hade jag varit katt hade jag rotat i soptunnan..i förnedring hade jag BETT om en godbit..se mig! rör mig! BERÖR mig!

Men nej. Inte.

Så......Grekland. helt...osannolikt men jo det är ju sant så jag får väl börja tro på det. Jag VILL vänja mig men det är inte LÄTT.

Små försiktiga steg för att inte snubbla..njuta av varenda sekund och ta åt mig av allt som sägs, känns och förmedlas.

Jag lever. som jag skrivit innan..jag har hittat till livet. det tog bara 37 år!

När jag fick mitt horoskop ställt i Höstas skrattade jag gott åt den påstådda informationen om att det skulle bli såhär. Vadå..jag? Nej tack. Jag har gett upp. jag har gått vidare och jag kommer ALDRIG att ge bort mig igen...

Naturligtvis som vanligt så glömmer jag alltid bort sådana papper..och när jag då tittar på dem,.nu för några veckor sedan så har jag det..svart på vitt på datumet. Ganska kul. Om man nu tror på sådant förstås. Och det gör jag ju *s*

Jag är utmattad. Efter allt jagande framåt vill jag vila i varandet..kroppen kräver det..sinnet kräver det. Jag behöver vara. Ta hand om mig och jag behöver vila. Jag känner det...och det är precis det som är möjligt...att vila i varandet och bara få vara den jag är...det är...lugnt..skönt och tryggt. Jag behöver inte visa på mina färdigheter..jag behöver inte spela apa eller vara rolig, jag behöver inte göra mig till..jag kan vila och vara lugn och är ändå önskvärd. Chock. Jag är lite.....i chock.

Jag skrev runt årskiftet om Vacuumet..jag bad någon om sprängdeg så att jag SNÄLLA kunde få spränga mig loss från denna hemska känsla..kvävande närande och dödande.

Det var när Tåget skriande stannade, när processen av den blint rusande människan avtog..det var då det sprängdes..det var då jag kunde börja andas igen.

Även om andetagen jag tar är ytliga och lätta..finns det hopp i dem som säger och visar mig vägen..jag kan! Jag får! Jag är!

Mitt beslut om avveckling..utveckling är sedan länge ett inre samtal med mig själv, jag har känt att det var på gång en längre tid. Det är så många BRA saker som händer just nu, mitt i allt det röriga runt mig och tråkiga atityder (!!!) Lögner och förtal..så har jag styrkan att LE för att jag är GLAD..inte för att dölja mina tårar.

Dagen idag förde mig ännu ett steg framåt..när jag med spretande fingrar och andan i halsen halvvägs på väg in i Vacuumet igen klickade på knappen "Bekräfta"

Phu...

Det Händer!

Jag behöver bara inse att det sker. Jag behöver bara tro på att det finns. Våga inse och tro.


Och...

Vara värd det!