Ett öppet brev till dig.

Jag vill forma ord till text för att du ska förstå, men jag tror inte att jag någonsin kan formulera mig så att du tar det till dig.

Jag vill forma ord för att du ska förstå hur mycket du betyder för mig och för vår familj, men jag tror inte att du bryr dig.

Jag vill forma ord för att beskriva, så mycket jag saknar dig, men jag tror inte du kan känna det.

Jag vill forma ord för att berätta, att du är en del av mig och den delen är borta sålänge du är borta, jag saknar dig!

Jag vill förstå dig och jag vill inse att det du säger är sant, men jag har också den andra sidan, av Fakta och av information som säger helt andra saker.

Jag kan se, höra och inse, när saker inte är som de ska.

Jag vill och önskar att du ska må bra, och jag ber för detta varje dag, men sanningen är nog annorlunda, att du valt bort oss och att du valt din egen väg, din egen stig, ditt eget liv.

Jag vill dock att du ska veta, att den dagen du väljer annorlunda, den dagen du ser med andra ögon, den dagen du tar steget mot att vara frisk och framåt seende, den dagen du väljer, inte bara ditt eget liv utan din familj igen, så finns vi här, Jag finns här och jag väntar varje dag, minut och sekund på den stunden.

Jag vill dig bara väl,  önskar dig allt gott och jag räds, räds så illa, att förlora dig på riktigt.


Jag vet inte om du läser här, om du ens har internet, om du ens vet att jag bryr mig, jag vet....egentligen ingenting...bara att det är....Tyst.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback