JAG

Gjorde jag det ensam.

Utan stöd, utan någon som helst form av medverkan, utan att någon ens frågade.


ENSAM


och så kommer det att förbli.

Men situationen var ju i alla fall positiv. Och tur är ju det.



Konstigt att det alltid är jag?

Detta medförde ju dock till att vissa frågor intensifierads MAXIMALT och förvirringen som råder är konstant.

Å andra sidan slipper man situationer senare i livet som skulle knäcka mig mitt itu.


IGEN



men ensamt, i sådana situationer där fler borde bry sig....



Japp.