JAG

Dum fråga.

Egentligen.

Varför inte fråga:

"Hur känns det att vara du?"

Jag är ju inte likställd identiteten "Fru"

Jag är forfarande Carola, om än även lite "Thoor"

En titel säger mig ingen - ingenting. Personen, personlighten, mitt jag, det är vad som är viktigt.

Att vara fru är ingen som helst skillnad, känns inget som helst annorlunda, är inte det minsta mer kul, för det vi har, har från första stund, varit så stort att det redan då, fyllde mig med den fullkomliga känslan av att vara ett VI

Vi behövde inte gifta oss för att bli Man och Hustru.

I alla fall jag känner det så.

Giftemålet i sig är för mig en symbolisk handling, en vacker promenad genom en skog full av löften som REDAN existerade, var signerade men här och nu OCKSÅ blev ett heligt förbund, då vi sa "JA" Inte bara inför Gud, Präst, Vänner ch Familj, utan också inför varandra   -OMRINGADE- av alla dessa.

Ceremonin var bland det vackraste jag upplevt.....ingen är gladare än jag, och visst, det är värdefullt att vara "Fru" men ännu viktigare, är, att få vara

VÄN

Viktigt. Vänskap. Trygghet.


-Fru Carola Lind - Thoor