Uttjatat ämne
Jag vet inte och kanske är det lika bra, men när den kommer, med full styrka, då känns det.
Ensamhet.
Men du som känner så många!
Mn du som har det så bra!
Men du som....osv osv.
Nej...inte alls så.....
Jag kan inte förklara det bättre än med ordet i sig.
Ensamhet.
Den enda skillnaden är...att....jag brukar...på något plan gilla det.
Nu gör mig ensamheten ledsen.
Ledsen som....som om jag hittat den känsligaste punkten, i mitt inre, som om jag mött en stor sanning som värmt mig för en stund men som bara ryckts ifrån mig.
Ensam...på riktigt.
Problemet med människor är att de inte tittar på insidan. Visst kan det yttre se bra ut, allt är tipp topp underbart! Men, det är ju på utsidan. Varför ska det vara så svårt att titta lite djupare än så?
Ensamhet kan alla känna av. Alla är ensamma ibland, så är det ju. Men den Riktiga ensamheten, den tunga som gnager ihjäl en...den är tuff, riktigt tuff. Bara för att man har så många behöver det inte betyda att man inte är ensam. Om man sen råkar vara lite osocial en dag, kanske inte mår så bra - poff, då är det inte roligt längre. Då drar sig människor undan, "det är ju inte som vanligt". Varför tittar då människor inte längre än ögat räcker, inåt? Stötta andra, varför ska det vara så förbannat svårt för vissa? Det där får jag inte ihop.
Jag peppar på från denna delen av skåne. Du vet var jag finns.
Om man bara kunde blunda......och vakna upp....utan den känslan....
Finns här..
Det tycker jag inte att du ska göra.
För JAG tror, att det kommer mycket - i alla fall något - gott ur det hela. Tror du vet vad jag menar. Svårt att få ner i ord.. :/