JAG

Ja det är en bra fråga...kanske ska det vändas till "Hur blir vi lyckliga föräldrar"

Tänk att jag, i så många år negligerat frågeställningen då det varit fullkomligt irrelevenat det senaste årtiondet.

Man känner sig otillräcklig å det grövsta och som misslyckad förälder redan innan bebisen tittar ut, det är ju ingen bra start.

Hur skapar man ett tryggt och harmoniskt hem, liv, tillstånd?


Tja.. vi är alla olika och grunden är ju precis det samma, olika, då vi alla har olika kriterier.

Hur människan fungerar kan vi bara sia i, var ch en vet eller borde veta själva hur de fungerar i alla situationer men det är inte helt lätt det heller.

Att älta, att samla skit på hög att inte frekvent göra sig av med livs-sorger, rädslor, tragedier samt andra ledsamheter hjälper då rakt inte men vem är perfekt?

Det är som att glömma gå ut med soporna. Det händer.

Det som då är kvar samlas på hög och i alla fall jag måste rensa i den ordningen det kom in! Detta är superviktigt att förstå, det måste bara vara så!

Försöker jag gå förbi ordninge stockar det bara sig ännu mer och allt blir en enda stor röra, då kan jag inte hantera det, så please, livet, ge mig en sak i taget.

När man ständigt blir matad med ny kritik, nya lögner, hat, ilska, agressioner press, stress, då hjälper inget, då svävar man i en hjälplöshet där i alla fall jag fullkomligt blockerar mig och får inte fram ett knyst. Inte ett ord.

Det är inte värt att ha mattor i sitt hem när de bara rycks bort under fötterna på en, hur fina de än är.

Många blivande föräldrar har det nog så, i ett tillstånd av villande och skullande haltar man mer än på ett ben och ser mest vad den andre inte gör istället för att fokusera på det man själv borde göra.

Svårt!

Glädje då?

Som vuxen gravid är lyckan enorm, man vil skrika det rakt ut och visa på att titta: Vi ska faktiskt ha en liten bus !

MEN

Hur ska man känna glädje i alla stress?

Varför är det nte lätt att tillåta sig känna glädje?

Jo..för att vi sätter så mycket krav på varandra, så när man skulle vilja ha en stund av skrikande glädje VET man att nej det bör jag inte för då är jag inte pliktskyldig nog åt ett annat håll.


Man försöker hålla en neutral linje..ibland guppar det iväg åt ett håll, ibland åt ett annat, och ju mer jag tänker på det förstår jag vikten av en MINDCLEANING innan man skaffar barn.

Tänk vilken lycka att vara i detta utan gammalt skit!?


Man är två om det.

två människors erfarenheter och rädslor som ska blandas och ges.

Hur får man då en lycklig bebis?

Finns det en universallösning?



Är det ens lönt att tro, hoppas och försöka få det så?


Om bebisen inte ens är lycklig i magen, hur ska det bli sen?



Hur gör ni? Vad tänker ni? Hur känner ni?



Idag är en ny dag, ännu en dag med beslut som har tagits och ska tas, det är en svår period och runtomkring oss fortsätter livet vare sig vi vill det eller ej.

Idag har jag ingen kul dag, men vem sa att det skulle vara roligt jämt och ständigt?





*