JAG

Allting blir tydligare, allting är känsligare. Att åka tåg är en plåga, något som i vanliga fall är skönt, rogivande och för mig ett sätt att "vara ifred" är nu något jag inte önskar min värste fiende.

Alla sinnen skärps och överkänsligheten är på topp.

Dofter, ljud, ljus och irritationsmoment, saker som jag brukar skratta bort blir STORT och jag hade gärna kastat av både en och två från gårdagens reseupplevelse.

VARFÖR tror folk att ALLA i vagnen vill veta ALLT om deras privatliv? SPARAR folk dessa samtalen till tågresan?

VARFÖR, när man ätit klart sin måltid, tror man att någon ANNAN ska plocka bort den smetiga högen av skräp som blir över och ligger över hela det lilla bordet?

VARFÖR har man ringsignalen på mobilen HÖGT så det skär igen kropp och själ?

VARFÖR engagerar man sig inte i sina barn utan låter dom springa vind för våg i flera timmar!!??

VARFÖR bokar man inte platsbiljett om man nu tänker FIGHTAS för en sittplats som man inte ens betalt för?


SUCK!

Men men, fram kom jag, på plats är jag och allt är som vanligt, mkt att göra, god mat och glada människor, det överväger allt :-)

Tungt och lite jobbigt att lyfta hästben men än så länge går det, jag får väl utveckla någon form av hissanordning.

Idag ska solen anlända, det gör genast livet lättare och klistrar med automatik på ett leende i mitt ansikte. I morgon är det dax igen, tågfärd hem.