JAG

Förstår inte hur folk ORKAR jävlas!

Natten har spenderats med öronen öppna mot gatan. På gatan har det varit någon form av ...? Ja vad?

LIV!

Flera olika larm har gått igång, gäng har hoppat på bilar, saker har blivit krossade och bråk bröt ut vid 4 tiden.

Hur orkar man? Och i denna kylan? Söker sig inte folk hemåt efter krogen liksom? Nej, upp till vår hörna av stan och för så jävla mycket liv som möjligt.

Förövrigt har jag funderat mycket i natt, men bara bra funderingar som lett mig fram till klara bra tankar.

Beslut som man tar i upprivet tillstånd kan vara överrilade men beslut som tas när man är lugn och saklig, de ska man följa. DE ska man stå kvar vid!

Explosionsartade minnen sköljde över mig som en iskall flod av bilder i går kväll, ja jag tappade fattningen där för en stund men samlade mig och virade in mig i min filt, la mig raklång och vägrade släppa in mer trots ständiga påminellsegliringar från höger och vänster.

Mitt förflutna ligger kvar i den ask jag lagt det i. Hur illa någon än vill mig ska det få ligga kvar i asken, det är mitt, mina minnen och ingen ska få tumma på dom. Inte ens i vredsemod.

Jag hade en önskan som barn. Sen hade jag samma önskan som tonåring. Den önskan höll i sig när jag blev vuxen, då bröts förhoppningarna mitt itu trots löften sen alla år tillbaka.

Jag levde med det. Accepterade det väl aldrig riktigt men, levde med det.

Då och då har påminnelsen smärtat till, senast i somras när någon ansåg sig ha rätten att ge mig ett piskrapp med hårda ord.

Så..åren gick. Även det förra.

Nu vet jag att det jag skulle lära mig på just den resan aldrig kom till mig som en lärdom för jag förstår inte hur ett hånleende ska kunna lära mig det?

Det ENDA jag vet är att människor leker med makt. De styr sina liv med makt och de njuter av makt.

Det var förvisso inget nytt.

Och inget jag upplevt för sista gången heller.

Det var en upptäckt..ja. Det var så. en återupplevelse, ett band rakt tillbaka till allt det där som gjorde och alltid har gjort så ont, men vad spelar det för roll en dag som denna?

En natt som har gått?

I ensamhet och funderingar om livet som sådant.

Nej.

Jag släpper det. Vetandes att livet faktiskt gör så, hånskrattar en rakt upp i ansiktet ibland.

Jag står för mitt och mina beslut. Så är det och jag tänker inte förändra något.

Jag behöver inte minnen för att minnas, de finns där ändå. Varje dag, inte bara när någon skriker dem rakt ut mot mig.

Idag börjar en ny cirkel. En viktig sådan. Jag hoppas alla förstår innebörden i det.

Om jag tänker CBT Tänker jag blått idag. Och så är det nog.

Ord behöver sägas.

Som ett kugghjul hakar det i vartannat, bit för bit, steg för steg.Händelser. Situationer. Ibland mindre smidigt men dock går processen som kallas liv vidare, framåt, hela tiden.

Vare sig vi vill eller ej.

Det betyder inte att alla kugghjulen rullar på rätt håll


Än.





*