Självpoträtt
Det är mycket med det världsliga. Numera är det i ropet att kunna beskriva sig själv så sant som möjligt.
SOM OM
OCH OM
OCH IFALL
Man ändå kände till sig själv vore det ju en uppenbart lysande möjlighet att marknadsföra sina kvaliteter.
Men tänk på dagsformen, den skiftar ju.
Hur lätt blir det då?
Min presentation av MIG just nu är som följer:
Stor Tjock med Vassa tänder. Bra att ha när man behöver bita ifrån.
Tja jag får ju inga skavsår på höfterna längre. Man ska vara glad för det lilla - Har jag hört -
Hur presenterar du dig själv?
Generellt eller hur du har det just nu?
Erkänner du när du mår skit och erkänner du när du mår superdupertoppen eller lägger du allt på en lagomnivå och säger för det mesta, "Jo det ä väl bra!"
Varför är det så jävla bra med lagom i detta landet?
*
Hörredu Carola!! Hur hittade du den där bilden på mig? Jag svär att det är så jag såg ut när jag väntade Li.
Och jag är någ dålig på att erkänna när jag mår skit - det har nog med stolthet att göra. När jag mår bra, får hela världen gärna veta!