Ålder
Mycket prat om det, såklart. Alltid och för det mesta.
Åldern verkar spela roll i alla sammanhang.
Erfarenheter och kunskaper, förmågor och personlighet då?
Åldern spelar ju bara roll ifall vi relaterar den till någon eller något.
I alla andra fall kan man utgå ifrån PERSONEN.
Jag föredrar det sistnämnda.
Personen i sig.
Jag har aldrig brytt mig om åldrar.
En av mina första bästisar var en gumma på 75 år. Hon var bra mycket yngre i sinnet än alla andra vi kände.
Så...åldern då...när folk tänker på åldern tittar de på ens UTSEENDE.
Varför?
Jo för att det är så otroligt viktigt i vårt samhälle..."Att se bra ut"
Varför?
Är det inte viktigare att vara NÖJD med sig själv?
"Du ser så ung ut"
Varför skulle det vara en komplimang?
Jaha..gör jag? I relation till vad? Din mamma då eller?
Det är ju snarare en förolämpning...jag VILL vara i MIN ålder...jag har jobbat hårt för det!
Jag är stolt över mina 38 år, och allt vad de bidragit med.
Varför ska man jämföras?
Det betyder ju att JAG inte duger som JAG är?
ALLA duger väl som de är och ser ut?
Det är ju upp till var och en.
Om man är nöjd, om man är HÄR i nuet med sig själv, så är man ju i sin egen ålder, eller hur!?
Vad tycker ni om ålder och utseende? Är det ok att det dryftas före erfarenheter, kunskap och förmågor?
Hm..egentligen INTE. Jag är nog lite fast i "hur gammal är du", men ändå,,,ett umgänge med en som är 25 kan ge mycket mer än med en jämngammal. Dessutom känns det som om åldrar alltmer slätas ut. Man kan inte riktigt bedömma det längre. Kan det vara för att vi ska se bortom årsringarna!?
Kram "Tant" Wynja s
Ganska intressant detta du skriver om ålder..
Har en del i min bekantskapskrets som förfasar sig över det faktum att min man är 5 år yngre än mig.
Ålder spelar ingen större roll för min del.
Bättre med kvalitet än kvantitet!!
Mie, 33 (snart 34) och stolt!!
Visst duger vi som vi är! Men för min del spelar det ingn roll om nån frågar efter min ålder eller inte. Det gör det samma för mig. De flesta människor är ganska bra på att döma både det ena och det andra i alla fall,
både hos sig själva och hos andra.
Jag försöker att döma så lite som möjligt, jag försöker att uppleva den andra personen i stället.
Men ibland kan man ju bli nyfiken över årgången..
:-)
Kram Charliee
mkt intressant det du skriver... Jag ÄR ålders nojig jag vet... Kan bero på a tt jag jobbar med mkt yngre,... å känner mig inte som 45 år jag är... Jag brukar säga... jag blir lika chockad varje gång jag tittar mig i spegeln och inte ser den där 25 åriga tjejen som jag känner mig, det står en "gammal, rynkig tant" ivägen :-)) fniss...
Jag börjar sakta men säkert acceptera min ålder, mkt tack vare min nya kärlek i livet som är underbar och ger mig komplimanger trots rejäla årsringar, skrynklig mage mm ...
Jag börjar få distans till livet och en helt annan trygghet... synd bara att det ska ta 45 år innan man tycker att man duger...
Tack Carola för att du så ofta får mig att tänka till lite:-) och dina kloka ord..
tack...