JAG

Vi kom hem sent.

Natten hade redan kommit när vi anlände hem från förlossningen. Hjärtljud och sammandragningar, allt kollades och snart så lugnade det ner sig.

Falskt alarm.

Så kan det ju vara, men det kunde lika gärna varit ett faktum, det är ju snart...nu.

Vi pratade i natten till delikat Stippes-mat, helt överens var vi att det var bättre förr. Stippes är ju Kult, så enkelt är det, men kvaliteten har dalat. Å det grövsta.

Mottagandet på Förlossningen var intressant. Följande samtal utspelade sig:

* Jaha..vad kan jag hjälpa dig med?

- Jag ringde in, jag heter Carola Lind och är i vecka 31, jag var här i morse också, ja, du har ju alla uppgifter i din Journal...

* Ok, Här har vi ett ledigt rum. Ska du nu berätta vad som står på?

-  Jo, jag var inne i går morse i Göteborg, sen här i dag i morse så alla uppgifter borde finnas om vad det handlar om.

* Ja men det är bättre du berättar.

- Ja jo. det kan jag väl..men jag är väldigt medtagen och trött.

Och så berättade jag medan hon lyssnade. Trodde jag.

* Jaha, men då kan du väl lägga dig här på britsen! Ska vi ta ett blodtryck?

- Ja det vet ju inte jag om vi ska, det får du avgöra.

* ja jag bara menade..hehe...eh...hihi...om vi kanske ska ta ett? Eller nej, vi låter bli.Läg dig nu här så ska vi koppla remsorna. Har du ditt leg med dig?

-Japp, Varsågod.

* Eh,,,,hehe..hihi...detta är ej giltigt...så egentligen..hehe..eh..hihi...får jag inte göra något med dig. Eh...

- Suck. Ok. Så..vad ska jag göra då? Vill du ha mitt pass? Jag har det nog i min börs, eller nej, fan, det ligger kvar i resväskan...SUCK.

* Ja du vet du kommer inte att kunna gå på banken o ta ut pengar med detta leg, du måste ju byta ut det! Och ja, hehe..hii..jag får ju egentligen inte göra något med dig nu. Men alltså...se bara till hehe..ehh...fniss..att byta ut det.

- Jo, jag ska göra det, men nu ligger jag här med verkar var 10 minut, vad tycker du att jag ska göra?

* Hrmpf. Har du något personligt emot oss här? Har det hänt något här som vi personligt ska ta på oss?

- Nej, jag är omtumlad, trött, och slut och vill bara veta vad det är som är fel.

*Det verkar som om du har något personligt emot oss här, har det hänt något här?

- Nej, jag är bara trött och omtumlad.

* Ja för har det hänt något som vi borde veta borde du säga det!!!!

- Nej Jag är bara trött.

* Ja nu går jag, men har du något emot oss här borde du säga det! Hej!

*

Och sen, efter att remsorna var kollade och jag likaså fick vi åka hem, ännu mer trötta.

Så..Mitt i vår Stippesorgie började vi prata om livets viktigheter..

Tänk..

Om det nu hade varit dags i kväll..

Om Edith hade tittat ut i natt..VEM ade vi egentligen ringt till för att berätta det då?

Vem står egentligen på den listan över de närmaste, så pass nära att vi genast berättat?

Vi satt tysta en lång stund och skruvade lite på oss...för det kändes så...konstigt...tomt på något sätt...

Ja vem.

Enkelt ju, egentligen så jävla simpelt enkelt, för listan är kort, sanna våra ord.

Det finns dom som inte ens vet att vi ska ha barn. Sen finns det som vet det men inte bryr sig. Sen finns det dom som borde bry sig men som lyser med sin frånvaro. Sen har vi gruppen av människor som inte ens är släkt, men som är där 24 timmar per dygn, som bryr sig och som verkligen finns där.

Sen har vi de som vi automatiskt skulle ringa till direkt, bara för att, trots nyligen upptagen gemenskap. Sen har vi gruppen som vi hoppas blir väck, passar det inte annars behöver vi er inte nu.

Livet är ju som det är men till syvende o sist vet vi i alla fall, barnen lånar vi och om vi inte bryr oss om dem som små när ska de då brys om?

Ha en trevlig kväll, och japp, allt är lugnt det falska alarmet håller i sig dock skulle Föräldrarna behöva semester. Men det är en annan historia.

För en annan dag.