JAG

Vaknade också människan.

Hon den där lilla intorkade själen vars russinliknande inre bara förtvivlat ville kämpa sig ännu längre in i sin ensamhet.

Men när solen gick upp och någon sa "Aha"

Klickade till och där någonstans förstod hon

Livet är nu och sen finns inte längre.

*

Jag tänker på skapelse idag - igen  jag tänker på och funderar en hel del vad som kommer först, tanken, gärningen, skapandet, meningen, inspirationen, produkten, aha - upplevelsen, betraktandet och insikten.

Kan vi se allt som sker i naturen som meddelanden till oss? Ja jag tror det. Så vad säger då denna bild till mig?

Vad säger denna bild till dig?

Jag letade efter en beskrivande bild för att på så vis slippa använda ord när frågan skulle komma, "Hur är det idag"  ?

Sen insåg jag att bilden i sig var långt mycket längre intressant än det förtorkade russinet som här beskrivs som "Hon"

Tänk..vad detta huset skulle kunna bli..

Sen fnissade jag lite...

Om huset var en människa skulle vi täcka det med make-up, skicka henne till en coachingkurs, daska henne i ändan och säga, ryck upp dig, det finns de som har det värre.

Men detta hus behöver renovering..med en mjuk, lugn, fin hand, återställas till sitt ursprungsskick med alla de naturliga flöden som stagnerat efterhand.

Tänk vilket projekt ändå

och då kan jag inte sluta undra som så

Hur gick det till?

När solen gick upp för någon måste den gått ner för detta hus, någon måste har tagit beslutet att stänga av, glömma bort, vända ryggen.

Jämfört med en människa, ett barn, en själ...

Där föräldern är den som vänder ryggen

Är det ett långgående projekt för henne, människan att renovera sitt jag

SÅ


Det är helt upp till oss själva

Om vi säger ja eller nej

Men tydligt är

Att alla behöver vi

En hjälpande hand

Ett stödjande ord

Ett varmt handtag

Där någon TROR PÅ OSS

För att vi ska VÄXA

Från att vara ett förtrorkat russin

Till ett 324 rums-slott





Med fin utsikt.


Dock är    VALET


Alltid vårt eget


Så att skylla på


Hjälper inte

Det visste vi ju, det var inget nytt

Men ibland behöver man ett vänligt ord.

En tröst på vägen.

Ett "bevis"

På att man är på rätt väg.


Föräldrar!

Se på ditt barn.

Vad kan du göra idag för att stärka självförtroendet på ditt barn? Vad kan du säga till henne idag som gör att hon som vuxen fortfarande hör klinget av de viktiga orden?

Vad kan du, som förälder idag göra, för att ditt barn ska kunna och orka ge vidare er ursprungs klokskap?

Vad kan du förälder, göra idag, för att få ditt barn växa och för att hon ska minnas dig....

med




GLÄDJE?


*