Ursprungsplanen

Vilken är det?

Vi har den med oss i bagaget när vi föds.

Håller vi oss till den?

Mina frågor och funderingar idag är just i detta ämne.

OM

Det nu är så att vi har en plan, som ska leda oss till ålderdomens höst med endast positiva betraktelser och minnen bakom och med oss, varför i hela fridens namn följer vi den inte bara sådär busenkelt?


OM

Det nu är så att den finns men vi känner inte till den förrän vi kommer på att den existerar eller blir påtalade om dess existens

VARFÖR märker vi inte av den från början?

Varför ingår det inte som en lektion i livets skola att faktsikt genom våra föräldrar få ta del av den som en god grund i utbildningen vi kallar livet?

OM


Den nu existerar, varifrån kommer den och vem har beslutat om dess existens samt utformat dess milstolpar?


Tänk så enkelt livet kunde vara om vi hade just en plan att följa, tänk att bara, kapitel för kapitel efter hand berabeta bit för bit på en lista där vi kan bocka av dagens utförda plikter och bestyr och på så vis samla poäng som på slutet visar debet och kredit i himlens (Eller a, för den delen, helvetets) sammanträdesrum.

VAD


är det som gör att vi hamnar snett, råkar illa ut, far illa, utelämnas, plågas, etc i våra liv?


DU



DU



DU



DU



Och vet DU


Du har själv valt det.


Spännande va ;)



Vad betyder det då?

Att           LIVET


Endast är så komplicerat som vi vill ha det.

Att livet i sig, endast styr av oss och ja såklart även av andra OM VI LÅTER DEM styra oss!


Ju mer vi håller oss till det som känns bra för oss, desto närmre vår ursprungsplan befinner vi oss.

Om vi låter andra rubba oss, fysiskt eller mentalt, glider vi också längre och längre bort från den väg vi en gång valde till vår.

Jo, vi valde den sälv, innan vi tog den nya formen till den person vi är idag så knåpade vi ihop det liv vi lever här och nu, helt beroende på vad vi upplevt i andra liv.


ENKELT


Just så är det.



DÄRFÖR


Och precis därför, KAN vi inte hålla på och skylla på andra...

Vi är helt enkelt själva ANSVARIGA FÖR ALLT som händer just i detta nu. även förr och sen.

Jobbigt.

Kan det tyckas

Men också så enkelt

För

då blir det ju så mycket enklare att ändra, att styra om, att verkligen förankra i livet allt det som JAG (DU) står för.


MEN



OCH



OM




det inte skulle hända några som helst negativa saker i ditt liv...

Vad tror du då LIVET i sig skulle gå ut på?

VAD skulle du då lära dig och kunna lära vidare?


Om du flöt runt i ditt liv på en räkmacka (Eller som vegetarian, bananskal såklart)

VAD skulle du då lära dig?


HUR


Skulle du kunna jämföra bra och dåligt, sött och surt, kallt och varmt?


Varje gång du skyller på någon annan för något som hänt i ditt liv, kunde du lika gärna säga...


Planen jag skapade blev fel, JAG är fel..

Och det där är ju inte särskilt konstruktivt va?



För att bibehålla en bra linje, för att vara nöjd, tillfredsställd och glad..

FÖR ATT VARA SÅ NÄRA DITT EGET SANNA JAG


Säg ja till den du ÄR!

Välkomna alla möjligheter till att träna på människor och situationer som ger dig möjligheten att utvecklas som människa!

För att hålla dig till URSPRUNGSPLANEN...

Säg ja till livet


och



VISA ERA BARN

Att livet är fult av valmöjligheter

Om man bara vill se dem

och berätta gärna

att livet inte bara är en dans på rosor, men det går att skapa ett LIV utifrån det vi har idag, just här och nu, trots allt och även om vi har mindre angenäma upplevelser...så går det...det fungerar...om man vill...


UPPSKATTA sura tråkiga, i ditt tycke jobbiga människor, ge dem solsken, visa dem vägen till ett leende, så kommer det igen, kanske inte just IDAG, men det kommer, precis när just DU behöver det.


UNDERVISA

Dina kunskaper

Undervisa dina erfarenheter, ANVÄND ditt liv för att lära vidare och ut, förmedla din kunskap om livets gåta!




VAD är det första, just i denna stund du skulle vilja berätta för ditt barn?


OCH


Hur är det egentligen....



Håller du dig till din Ursprungsplan?





*














Kommentarer
Postat av: Grå Gubben

Öh.....det var mycket....???!



Jo, för att vara allvarlig, jag börjar skönja min väg och jag försöker att vandra den.

Men det är svårt ibland.

Inte beroende på andra

utan bara på mig själv.

Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag borde

men är lat, undviker det obekväma.

Lätt för stunden men obekvämt i längden.

Hälsar Grå Gubben


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback