JAG

Naturen som vägvisare

Överallt ser vi dem. Överallt finns de, för oss att ta del av. Om vi vill. Om vi är öppna.

Denna höll jag på att missa. När jag sen väl såg den höll jag ändå på att missa den. För det var för mycket att ta in, för mycket att smälta. Naturens skapelse.

Märk väl att jag pratar om en vattenpöl. En form i formen, miljontals iskristaller som valt att forma sig i ett särskilt mönster.

Av alla de mönster som skulle kunna skapas så blev det just denna. Och just jag, gick förbi, stannade, gick tillbaka och tog till mig informationen, som direkt var menat till mig och såklart, till alla andra som skulle komma att stanna denna dag för att beundra vad naturen än en gång skapat.

Jag tänker på skapelse idag, jag tänker på och funderar en hel del vad som kommer först, tanken, gärningen, skapandet, meningen, inspirationen, produkten, aha - upplevelsen, betraktandet och insikten.

Kan vi se allt som sker i naturen som meddelanden till oss? Ja jag tror det. Så vad säger då denna bild till mig?

Mer än det uppenbara att allt går runt?

Att allt går runt och att vi det, i den läroprocessen hela tiden får nya chanser att ställa tillrätta det vi inte lyckades med förra rundan, det vi inte förstod eller det vi inte ville förstå, ta till oss och lära oss av. Det kommer tillbaka, se naturen är generös, varsågod, en ny chans, prova igen!

Uppmuntran, som en förälder till ett barn, men så är vi ju också det, jordens barn.

Lära sig.

För vem och för vad?

För oss, för vi, för mitt jag, för att jag vill utvecklas och finnas här för att kunna visa andra, lära andra men i egenskap av en först, självuppfylld själ.

Jag vill se, jag vill ta del och jag vill lära mig, av vad naturen skapar.

Vad skulle denna bild säga dig, där du är, i ditt liv, just nu?