JAG

Helg igen.

Som ett forsande vatten, rinner dagarna bort, vad fyller vi dem med? Nyttjar vi våra resurser och tömmer livet på upplevelser maximalt varje dag eller låter vi passivt livet rinna genom våra fingrar?

Igår gick jag en lång runda på stan, studerade människor och kände av atmosfären...jag måste nog säga att folk TROR att de lever sina liv till max men att liv, livet, det rinner nog mest iväg för de flesta...och varför tror jag så?

Jo, om jag tittar på vad som är av vikt, så ser jag att (Om jag nu får vara tjatig och det får jag för det är min blogg) YTAN är det viktigaste och att SYNAS är det viktigaste och att HÖRAS är det viktigaste.....

STÖPTA i någon gemensam form grupperas människorna och accepterar, absorberar, applicerar...denna stil på sitt eget yttre UTAN att förankra det i sitt verkliga jag för gjorde människan det, skulle de bli ännu mer vilsna.

Hur många ställer sig egentligen framför spegeln och frågar sig..Vem är jag?

ALLA säger du nu...

FÅ

Säger jag då..


För hur många vet egentligen vem JAG är?

Och hur många VILL VETA vem JAG är?

Nej, det är mkt lättare att glida runt, smälta in och PASSA in i gruppen som man rör sig i, än att gräva ner sig I SITT INRE och ta reda på vem man är än att mot sitt eget jag respektlöst bara acceptera det JAG som man VILL vara för att ...VARA.


Att utveckla sig..är det invecklat? Att söka, är det att gå vilse?

 Att öppna upp sig för möjligheten att det finns en personlighet som speglar mitt äkta jag, är det detsamma som att mogna, leva och bli vuxen?

Jag tror så...

Att mogna, leva, ta till sig av livet och i lagom takt bli vuxen...

Så fritt översatt....ju mer man hittar sitt eget jag, ju vuxnare är man...

Men

En annan aspekt av det hela...

Om man aldrig får reda på hur det egentligen är.

Ej växer upp i en sanning att det finns något under ytan, om barnet av denna värld lever i sanningen som säger att datorer, tv, fart, socker, fett, sex och att synas är de beståndsdelar som gör dig lycklig,istället för att  att JAGET är den del av dig som beskriver, inte bara här och nu utan sen och då, vem du är och med hela din historia laddad kan exakt visa vilka kvaliteter du bär med dig och vad du än vill hämta så finns det där, förmågor, minnen, struktur, rörelsemönster, intressen, kunskap, ja allt det, precis allt det som vi egentligen jagar på UTSIDAN!

Har föräldrarna något ansvar i detta?

Såklart, det tror jag alla håller med om, vi vill forma våra barn så att de blir...

STOPP!


Eller hur är det så!


VI VILL FORMA...

Varför inte, låta barnet formas utifrån sin insida?

Varför inte som förälder lära sig att lyssna, se och låta barnet ta del av sig själv och sitt JAG innan SAMHÄLLET tar över?

Och formar våra barn till de stereotyper som samhället tror sig ha som mest nytta av....

För att det kostar

Ork, tid och energi...

Och det är MKT MKT lättare att lämna barnet på dagis och säga, NI HAR ANSVAR för mitt barns uppfostran NU.

Och sedemera i skolan...NI har ANSVAR för mitt barns utbildning NU.


OK?


Vem lär barnet att lyssna inåt en stund om dagen eller vid varje vägskäl där nya beslut ska tas? För att hitta svaren i sig själv och på så vis lära sig ta beslut som är fast förankrade i den lilla individens egentliga jag...

ALLA barn, alla tonåringar, alla vuxna, har ett eget jag, men vi missar någonstans på vägen, i detta ytliga flaxande så kallade liv, att stanna upp, titta inåt och greppa tag om, lära känna, tycka om och umgås med, den där  på insidan, som vi kan ställa alla frågor till som kommer att svara på allt, vägleda rätt och samla in all information till ett senare tillfälle, den som är JAGET i varenda en av oss.

Stanna upp och fråga dig själv..

Vad har mitt JAG att säga idag?

Hur kan jag visa mitt barn att sanningen är på hennes insida och inte i Tv:n?

Kommunicera, visa, tala, prata, berätta, öva och använd visdomen som är...INTE BARA gratis UTAN ALLTID TILLGÄNGLIG...

Men såklart

I grupperna

i gänget

på jobbet

I familjen

I släkten

Vill man ha någon form av status

och det tar TID att bli vuxen..

Kanske hela ens LIV...

Och då..

är det ju lättare..

att acceptera den roll..av MIG som passar in just här och nu..

Att bli flexibel mellan roller för att passa in överallt

Istället för att växa i sitt jag som sannerligen

kommer att göra dig till en person

som inte bara blir ifrågasatt, avskydd periodvis, uthängd, bränd på bål, jagad, bespottad etc....

För att du står för den du är och det du vill och det du känner

Och för att du UTIFRÅN det utvecklar allt som är förankrat i ditt JAG för att det helt enkelt inte finns någon annan väg att gå.


Så..ja..allt detta kom över mig...på en liten promenad som kanske i sig var ganska lång..

Detta är vad jag tänker på när jag ser människan av idag, jäkta runt i stan, alla lika maskerade, kamouflerade, med ett leende som enbart speglar stress, avsky, hat, ilska och sorg.....

Så min fråga idag är..


VAR är alla människor?